Facken inom industrin kräver 2,8 procent i löneökningar i den kommande avtalsrörelsen, vilket även LO gör. Dessutom vill industrifacken ha en fortsatt utbyggnad av systemen för arbetstidsförkortning och delpension/flexpension.

Det framkom när Facken inom industrin presenterade sitt förslag till gemensam plattform i kommande avtalsrörelse, vilket skedde vid en välbevakad presskonferens den 28 oktober.
– Jag vill börja med att säga att vårt mål i alla våra avtalsrörelser är att nå ökade reallöner. Den här gången har vi landat i ett krav på 2,8 procent och en lägsta löneökning på 460 kronor, sade Hans-Olof Nilsson, Livs förbundsordförande, som var den som fick presentera kraven.
I industrifackens krav ingår också en låglönesatsning där de som tjänar under 24 000 kronor i månaden får minst 672 kronor.
– Vi är eniga med de andra LO-förbunden om våra lönekrav. Det finns ingen splittring eller intressekonflikt här, underströk Hans-Olof Nilsson.

Det är den nionde avtalsrörelsen där Facken inom industrin, som består av både LO- och tjänstemannaförbund, samordnar sina krav. Det görs inom ramen för Industriavtalet som är ett samarbetsavtal som facken och arbetsgivarna inom industrin slöt första gången 1997. Syftet med avtalet, som omfattar cirka en halv miljon löntagare, är att industrin ska vara lönenormerande på svensk arbetsmarknad.
Utgångspunkten för avtalskraven i kommande avtalsrörelse är precis som förra gången ett ettårigt avtal. Utöver löneökningar kräver Facken inom industrin fortsatt utbyggnad av systemen för arbetstidsförkortning och delpension/flexpension. Sedan tidigare finns ett gemensamt krav inom Facken inom industrin att nå en arbetstidsförkortning för alla anställda motsvarande 100 timmar per år.
– I förrförra avtalsrörelsen gick vi in i detta med delpension/flexpension och avser fortsätta den satsningen, sade Hans-Olof Nilsson.

Den bild som målades upp av det ekonomiska läget är relativt ljus. Det är inte mycket som förändrats sedan förra avtalsrörelsen då Facken inom industrin också krävde 2,8 procent i löneökningar. Men den gången fanns ingen LO-samordning och det fanns en utbredd oro bland industriförbunden att de inte skulle kunna sätta lönemärket.
Denna gång är förutsättningarna för industrin att säkra märket betydligt bättre. LO-förbunden har enats om att ställa gemensamma lönekrav i avtalsrörelsen 2017. Det fattade LO:s repskap beslut om den 19 oktober, samtidigt som en ny konstruktion av låglönesatsning presenterades. Den var dock inte siffersatt, det är detta som gjorts nu och LO-förbunden har lagt sig på samma nivå som industrifacken. Det framkom av det pressmeddelande som LO skickade ut strax efter att Facken inom industrin presenterat sina krav. LO-förbundens lönekrav påminner mycket om industrifackens.
– Svensk ekonomi är stark. 2,8 procent men lägst 672 kronor ger våra medlemmar en rättmätig del av kakan samtidigt som nivån inte hotar svensk konkurrenskraft. Det här är ett väl avvägt krav, kommenterade Karl-Petter Thorwaldsson, LO:s ordförande.
Enligt honom kommer hälften av LO:s kvinnor att gynnas av satsningen. Med en löneökning på 672 kronor kan LO-förbunden höja de på svensk arbetsmarknad som idag tjänar minst.

För Livs del är kraven ännu inte helt spikade. Förslaget till plattform ska behandlas på Livs förbundsmöte den 23 november. Därefter ska de egna förbundsspecifika kraven läggas fast för att överlämnas före julhelgerna till motparten Livsmedelsföretagen. Ambitionen är sedan att komma överens om ett nytt avtal senast den 31 mars då gällande avtal löper ut.