Det är många som har blivit inspirerade att börja läsa efter att ha lyssnat på författaren Torgny Karnstedt. Det här är han oerhört stolt över. Hans läsfrämjande arbete, som han ägnat nästan 30 år åt, ligger honom varmt om hjärtat.

Torgny Karnstedt besöker regelbundet skolor och pratar med elever om betydelsen av att läsa. Minst lika ofta pratar han på bibliotek och i olika ABF-sammanhang. Han är också en flitigt anlitad föreläsare på fackliga möten.
Att träffa honom på ett fik på ABF-huset i Stockholm i mitten av oktober känns som en logisk mötesplats eftersom bildning är något som han värnar mycket om.
Men att intervjua Torgny Karnstedt utan att också tala om hans författarskap är svårt. De båda sakerna hör ihop. Han debuterade 1977 med romanen Slamfarmen där den omänskliga arbetsmiljön på fosforsyrafabriken Lidboholm beskrivs. Inspiration hade han hämtat från sitt arbete på Boliden Kemi. Han hade fört dagbok om hur det var att jobba på fabriken.
– Förlaget hade först tänkt trycka upp boken i 2 000 ex, men efter att ha läst manus bestämde förlaget att trycka upp den i 4 000 ex. Sedan är resten historia, berättar han.
Boken fick en enorm uppmärksamhet och sålde i nästan 70 000 ex. Som författare till boken höjdes han till skyarna, både för sitt språk och för sitt ämnesval. En ny stor arbetarförfattare var född, hette det.
– Det var radio och TV. Det var pengar och priser. Jag blev invald i Författarförbundet efter en bok fast det krävdes två böcker enligt statuterna.

Trots den lyckade debuten fortsatte Torgny Karnstedt att arbeta i drygt tio år som svetsare på Volvo i Arvika.
– När jag skrev boken Gnistskäraren var jag tvungen att välja. Vi hade fem barn och två var fortfarande blöjbarn. Jag jobbade som svetsare på dagarna och skrev på nätterna och sov väldigt lite. Men det var inte min sömnbrist som var det avgörande utan min frus, berättar han.
1989 sade han upp sig och blev författare och läsfrämjare på heltid. På den vägen är det. Som läsfrämjare har han uppemot 100 resdagar om året. Bland det roligaste han vet är att vara ute i skolor och möta elever.
– Min främsta insats är att få dem att börja läsa, att få dem att inse att de behöver ett språk. Jag betonar också att det inte bara handlar om att läsa utan det också är viktigt vad man läser.
Han har lyckats med detta över förväntan. Han vet hur man når fram till ungdomar, vilket tilltal man ska ha för att få dem att lyssna.
– Det här är mitt blodomlopp. En del måste genomgå dialys för att överleva. Litteratur och mänskliga möten i skolans värld, det är mitt sätt att överleva.

Han är också engagerad i Läs för mig pappa-utbildningar. Många är de barn som kan tacka Torgny för att deras pappor läst för dem.
För ett år sedan fick han beröm på Mål & Medels debattsida för sin insats som föreläsare för studieorganisatörer och ungdomsansvariga i Region syd. Det han talade om var ordets makt och hur viktigt det var att läsa för sina barn.
– Jag får mycket uppskattning och bevis på att det jag sagt haft betydelse. Det är detta som gör mitt jobb så roligt. Så länge jag orkar kommer jag fortsätta.
Han har funderat en hel del på detta med folkbildning. Det han betonar är hur viktigt det är att stimulera fantasin och det abstrakta tänkandet.
– Läsandet och berättandet ger oss valmöjligheter. Det är ingen garanti för att du får ett bra liv, det är ingen garanti för att du blir en snäll och harmonisk människa, men du får valmöjlighet.

Han tycker om att prata böcker när han är på resande fot, inte minst gillar han att tala om de egna böckerna. Det är något som alla författare vill. Det ligger i själva skrivandet att man vill nå ut och få läsare.
Totalt har han nu gett ut ett 15-tal böcker. Han har också sedan ett par år tillbaka ett eget förlag; Karnstedts förlag. Det var på det egna förlaget som den senaste boken ”Karlssons pojke” kom ut. Det är en novellsamling som innehåller både nyskrivet och äldre material, se förra numret av Mål & Medel.
Att vara sin egen förläggare har både för- och nackdelar.
– Jag går runt på mina böcker, men det tar längre tid. Samtidigt är jag väldigt tillfreds med mitt liv och att jag kan ge ut de böcker som jag tycker om. Det känns väldigt bra att jag kan skriva och producera böckerna på det sätt jag vill, säger han och fortsätter:
– Nästa år ska jag ge ut ett nytryck av Slamfarmen, 40 år efter att den kom ut. Jag ska ha med den på bokmässan och göra en häftig monter. Jag kommer ge ut en ny bok samtidigt. Jag är inte riktigt säker, eventuellt blir det en experimentell bok som är en parafras till min debutbok.

När vi ses är det dagen efter att ”Boken på arbetsplatsen” avslutats, en tre dagar lång utbildning för bokombud som hålls ute på Runöskolan. Arbetarförfattare, däribland Torgny Karnstedt, brukar få möjlighet att berätta om sina författarskap och marknadsföra sina böcker. Men denna gång var det andra tongångar. Han fick knappt tala om sin nya bok och knappt sälja den.
– Det var så kränkande. Jag vill inte vara med om det här en gång till, säger han uppbragt.
Han ber om ursäkt för han så öppet ventilerar sin ilska. Det märks att han måste få den ur systemet. Saken är den att bokombudsutbildningen är en facklig utbildning som han håller högt. Han har själv varit med om att starta ett arbetsplatsbibliotek när han arbetade som metallarbetare och var fackligt aktiv.
Det som nu gör honom så ledsen är att ha blivit så illa bemött i ett sammanhang där han brukar känna sig välkommen. Flera med honom har framfört sin kritik och hoppas att arrangörerna ska ta intryck. För han uppskattar verkligen samtalen med bokombuden.
– De fackligt aktiva ser att vi författare är vanliga människor som vet något om deras värld. De blir intresserade av våra böcker och tar ofta kontakt med oss efteråt.
Arbetarförfattarna är annars en grupp som börjat ta en allt större plats i det offentliga rummet. Föreningen Arbetarskrivare, där Torgny Karnstedt är aktiv, har idag drygt 300 medlemmar. Det är en mycket livaktig förening som har gett ut ett antal antologier och som sedan drygt ett år också ger ut tidskriften Klass.
– Du behöver inte skriva för att bli medlem. Tycker du att vår litteratur är viktig, vill du värna om den, då tycker jag att du ska gå med.
Fotnot: Torgny Karnstedt medverkar också i Efter oss, Föreningen Arbetarskrivares nya antologi, se recension på sidan 18.