Sitter här och känner höstens vindar, ser tecken på den kommande vintern som snart är här.
Hösten har kantats av politisk turbulens, både lokalt och ute i omvärlden. Då tänker jag inte på regeringens schyssta villkor ute på arbetsplatserna och vita jobb. Utan tanken går till ett parti som jag tar starkt avstånd från, både i tanken och ideologiskt, och det är Sverigedemokraterna
Jag vill naturligtvis poängtera att det är ett främlingsfientligt (mobbande) parti samt även arbetarfientligt!

Därför går mina tankar till hösten, att allt som varit i blom på sommaren gulnar och vissnar utom Sverigedemokraternas stöd som verkar vara oförändrat i olika mätningar. Jag funderar över min liknelse med hösten: när ska människor öppna ögonen, vakna och på allvar syna detta parti?
Samtidigt oroar det mig att vissa saker polariseras och att likgiltigheten tycks vara ett faktum, det vill säga att människor verbalt får uttrycka sig nedlåtande och ibland även fysiskt angripa andra människor utan att det får några större konsekvenser.
Jag är oroad över den normalisering som detta innebär. Är det en signal politiskt och fackligt à la Donald Trump och Jimmie Åkesson som vi vill ha? Är det Brexit och att bygga murar? Eller vill vi ha en politik som är framåtskapande, helhetstänkande och visionär? För inte är dessa herrar arbetarvänliga, snarare tvärtom!

Som framgår av mina tankar och funderingar ovan så oroar jag mig även över politiken, kvinnoföraktet och den typ av samhällsbyggnad som dessa herrar står för. Frågan är vilka det är som röstar för Brexit och på Donald Trump? Är det vita lågutbildade män som befinner sig i utanförskap? Ordets makt har betydelse, vad de säger eller kanske mer vad man vill höra.

Vi måste fråga oss vad det är som vi vill ha. Vi måste granska dessa grupper och personer. Jag är oroad över att den spridningseffekt som dessa främlingsfientliga grupper kan orsaka. De piskar upp ett allt hårdare och hätskare klimat mellan arbetsgivare, arbetstagare och i samhället i stort. Här har vi alla ett samhällsansvar. Vi måste vara observanta när det gäller vad som händer ute på arbetsplatserna så att inte våra arbetskamrater blir kränkta, mobbade eller hamnar i utanförskap utan att det får konsekvenser.
Ett sådant beteende får aldrig bli en del i vardagen. Sker en sådan normalisering ute på arbetsplatserna och i samhället i stort så är vi väldigt illa ute.
Robert Kuusikko
mejeriarbetre på Arla Foods i Sundsvall