Jo, jag är barnsligt intresserad av språk. Jag knäckte läskoden när jag stavade mig igenom en bok med sagor av H.C. Andersen. I skolan var mina bästa ämnen gymnastik och svenska. Jag var bra på
allt som hade med idrott att göra. Och så hade jag en känsla för språk och lätt för att läsa och skriva. I högstadiet skrev jag långa berättelser på uppsatsproven och fick mycket beröm. En lärare gick så långt att han förutspådde att jag en dag skulle bli författare. Jag visste att jag på ett eller annat sätt skulle syssla med språk så efter gymnasiet var jag inställd på att läsa lingvistik – vetenskapen om språket. Jag var mycket intresserad av språkhistoria och den olösta gåtan om språkets uppkomst. Det är jag fortfarande trots att jag aldrig blev lingvist.

Den nya biofilmen ”Arrival” verkar först bara vara ännu en i raden av actionrullar om hur mänskligheten hotas av aliens från yttre rymden. Plötsligt en dag svävar rymdskepp över jorden på ett dussin olika platser. Är de fientligt eller vänskapligt inställda? Filmens hjälte Dr Louise Banks, spelad av Amy Adams, är faktiskt en lingvist. Det känns som ett fräscht grepp. Hon får den svåra uppgiften att få fram ett svar på de första frågor som den amerikanska militären ställer till besökarna: Vad vill ni oss? Var kommer ni ifrån?
Det visar sig att denna starka och lågmält spännande film faktiskt fokuserar på själva kontakten med en utomjordisk intelligens och möjligheten att kommunicera med någon som pratar ett helt annat och väsensskilt språk. Istället för motståndskrig mot en inkräktare grottar ”Arrival” ner sig i språksvårigheter och hur en utomjordisk närvaro kan komma att påverka mänskligheten.
Vad händer när ett helt nytt språk påverkar vårt sätt att tänka och kommunicera? Rymdvarelserna kallas ”heptapoderna” och den tystlåtna Louise Banks måste med hjälp av en fysiker (Jeremy Renner) lära känna deras mystiska språk.

Heptapoderna kommunicerar skriftligt genom ett slags märkliga symboler som ser ut som rökringar eller bläckplumpar. För att förstå och undvika missförstånd tar Louise till en hel rad lingvistiska analysmetoder för att hitta en ingång, en början till kontakt. Hela tiden finns stormakternas främlingsrädda vapenskrammel i bakgrunden och hotet om att en enda felaktig tolkning kan leda till en global katastrof.
En bärande idé i filmen är den så kallade Sapir-Whorf-hypotesen. Det är en gammal lingvistisk teori, i vissa delar starkt ifrågasatt men också delvis bekräftad av ny forskning. I korthet handlar den om hur språket bestämmer hur vi ser på världen. Vi upplever verkligheten olika beroende på om vi talar svenska, japanska eller arabiska. Språk förändrar kanske inte hjärnan, men tanken.

När Louise Banks börjar lära sig små bitar av heptapodernas skriftspråk så får det en stark effekt på hennes eget tänkande och hur hennes hjärna fungerar. För oss är det självklart att verkligheten bestäms av våra ord och vår linjära tidsuppfattning men Louise börjar drömma på ett kvalitativt annorlunda sätt, påverkad av de utomjordiskas skriftspråk som följer en annan, cirkulär struktur.
Här spelar också sorgen efter en personlig tragedi rörande Louises lilla dotter en avgörande roll. Det gör henne känslomässigt mottaglig för att knäcka språkkoden.
Det verkar som om bra science fiction kräver en kvinna i huvudrollen. Tillsammans med den magiska ”Her”, där ett ”kvinnligt” dataprogram förälskar sig i en ung man, är ”Arrival” en likvärdigt fängslande filmupplevelse.