Just när jag funderar över den här krönikan – i strålglansen från skönsjungande lucior – läser jag sjuåriga (!) Bana Alabeds nödrop: ”Jag talar direkt till hela världen från östra Aleppo. Det här är det avgörande ögonblicket för mig, antingen lever jag eller dör”.
Alabed har 200 000 följare på Twitter. Med hjälp av sin mamma beskriver hon hur familjen flyr undan attackerna i de sönderbombade kvarteren. Samtidigt håller USA:s FN-ambassadör Samanta Powell ett brandtal där hon anklagar Syrien och Ryssland för barbari i sin brutalitet mot oskyldiga kvinnor och barn.

Här hemma trängs vi i julhandeln. Bland årets inne-klappar finns sommarkläder som H&M marknadsför inför de trendiga julresorna till Thailand. 2015 slog julhandeln rekord med en drygt 5-procentig ökning jämfört med året innan. 2016 spår Handelns utredningsinstitut, HUI, att vi sannolikt kommer att handla för 77 miljarder kronor; det är sex miljarder mer än vad hela den svenska hälso- och sjukvården kostar i statens budget. Varje svensk använder i snitt 7 000 kronor för klappar och mat, där maten står för den största andelen.
Syrien och Sverige – två kvarter i den globala byn med idag totalt olika villkor för mänskligt liv. De flesta av oss känner vånda och smärta inför en värld som tycks accelerera mot större brutalitet, lidande och instabilitet. Och vi undrar hur vi med någorlunda värdighet och solidaritet kan fira fridens och fredens högtid.

Tack och lov finns det ju en mångfald kreativa, lysande och roliga alternativ till det materiella, oreflekterade överflödet. Det går att få till en oförglömlig julhelg utan excesser. Och det är enkelt att satsa en del av julklappspengarna i projekt som främjar medmänsklighet, fred och materiell utveckling för medmänniskor som lider brist på det mesta. Man kan också stötta miljö- och klimatinitiativ, här i Sverige, i sydamerikanska regnskogar och afrikanska byar.

Den som vill kan skriva under Kyrkornas nya viktiga ”Julupprop” till regering och riksdag. Gör man det betyder det att man kräver att anhöriga till flyktingar från till exempel Syrien äntligen får rätt att komma till Sverige och ansluta sig till sin familj (vilket ju skamligt nog inte varit möjligt under 2016). Uppropet är ett bra initiativ från alla kristna kyrkosamfund i vårt land, lutherska, katolska, ortodoxa. Och egentligen rätt självklart eftersom den kristna julens centralperson, Jesus, ju levde och predikade ett mycket radikalt budskap om alla människors lika värde, om solidaritet med de mest utsatta, om fred och försoning och en öppen dörr ”för främlingen”.

2017 kan bli lika skakigt som det som ligger bakom oss. Världens största krigsmakt har fått en oberäknelig affärsman som överbefälhavare, en fastighetsmiljardär till president som tycks misstro ekonomisk rättvisa, globala handels- och klimatavtal, kamp för mänskliga rättigheter och mycket annat som vi hittills räknat som självklara värden i våra demokratiska länder.
Vi får tro det bästa – och förbereda oss för det värsta. Och glädja oss åt att världen, trots krig och instabilitet, på många sätt blivit bättre för miljarder människor. Den som har svårt att tro det kan lämpligen smälta julmaten framför FNs utvecklings-organs (UNDP) hemsida.
GOD HELG!