– En del blir väldigt upprörda när jag ifrågasätter konsumentmakten. Men jag tror inte på att det i första hand är konsumenternas ändrade konsumtion som förändrar jordbruket eller livsmedelskedjan, säger Gunnar Rundgren, författare och grundare av Krav.

Gården Sunnansjö ligger vackert belägen invid en sjö. I det tunna snötäcket som precis lagt sig syns fullt med djurspår. En bit bort skymtar ett större växthus inbäddat i snö.
Det är här i Järlåsa, några mil utanför Uppsala, som Gunnar Rundgren bor. Han uppskattar närheten till naturen och att kunna odla sina egna ekologiska grönsaker, både för husbehov och för försäljning. Det berättar han vid köksbordet och bjuder på kaffe och hemlagad äppelpaj.
Gunnar Rundgren har levt i samklang med naturen i stort sett hela sitt liv. Länge bodde han på Torfolks gård i Värmland som han drev tillsammans några kompisar.
– Vi bildade kollektiv med målet att bli så självförsörjande som möjligt.
De lyckades över förväntan och odlade inte bara ekologiska grönsaker utan tillverkade även sylt och gjorde även getost under en period. På gården finns idag en mindre livsmedelsindustri och ett mångsidigt jordbruk. Det var också här som idén till Krav (Kontrollföreningen för Alternativ Odling) föddes. Gunnar Rundgren var en av grundarna 1985.
– Vi var väldigt tidiga i Sverige med en oberoende organisation som Krav, som stod fri från odlarföreningarna och som var partsammansatt.
Under den senare hälften av 1980-talet arbetade han heltid med Krav. Så småningom blev han även engagerad i den internationella organisationen för ekologiskt lantbruk och var ordförande i fem år. Därefter arbetade han som konsult i många år. Han hjälpte så väl småbönder i tredje världen att ställa om till ekologisk odling som olika regeringar att utveckla sin jordbrukspolitik. Han jobbade också åt en rad FN-organisationer men även åt Sida och Världsbanken.

Han berättar att han rest väldigt mycket men sedan 2008, då han flyttade från gården i Värmland, har han trappat ner rejält.
– Istället för att lägga all min tid på att vara konsult så har jag börjat skriva böcker.
Tidigare skrev han tekniska rapporter och policyanalyser om ekologiskt jordbruk. Men på senare år har han tagit ett bredare grepp. Som i den senast boken Den stora ätstörningen som kom ut i höstas. Det är en genomgång av jordbrukets utveckling och vad vi äter.
Han menar att föreställningen att konsumenterna styr utvecklingen är en stor illusion.
– På sätt och vis är det kommersialiseringens största seger att man lyckats få folk att bara agera i rollen som konsumenter och se det som den enda möjligheten. Då har verkligen den nyliberala tanken erövrat våra hjärnor, att vi inte ser att vi som medborgare har andra möjligheter att påverka.
Maktkoncentrationen är ett stort problem; att ett fåtal stora livsmedelsföretag tillsammans med stora dagligvarukedjor kontrollerar livsmedelssystemet. På jordbruksnivå är det mer konkurrensen mellan de miljoner bönder som driver på. Han skulle vilja se en helt annan utveckling av så väl jordbruk som av livsmedelsindustri.
Lite anmärkningsvärt är att han inte nämner betydelsen av fackligt arbete vilket jag noterat när jag läst hans bok. Han håller med om att han borde ha gjort det och kan inte riktigt förklara varför han utelämnat facket, kanske för att dess roll i Sverige är så självklar.
– Det är ingen tvekan om att facklig organisering är viktigt. Jag stödjer verkligen den fackliga idén.
Det som han om möjligt kan se som ett problem är att facket kan bli väl fokuserat på att rädda jobb även när det handlar om verksamhet som inte är bra för miljön.

För det är miljön som är hans fokus och hur vi på ett bättre sätt kan värna om den. Det handlar om att ta ett helhetsgrepp från jord till bord. Han säger att det inte går att utgå från det ramverk som vi har idag, det gäller att tänka större.
– Ta detta med lokal upphandling. EU:s regelverk mer eller mindre förbjuder lokal upphandling samtidigt som ett antal kommuner visar att de kan göra annorlunda. Vi är så fega, vi får väl driva saker till domstol. När tillräckligt många saker drivits till domstol då brukar lagarna ändras.
Samtidigt vill han inte förespråka svensk mat, det leder fel att just svensk mat skulle vara så mycket bättre än andra nationers mat. Nej, det är betydelsen av lokal produktion som han vill lyfta fram. Men han ser inte mathantverk, som blir allt mer populärt, som ett alternativ till storskalig produktion.
– Jag har respekt för det riktigt småskaliga men det är inget realistiskt alternativ. Det borde finnas utrymme för produktion i måttlig skala oavsett om vi pratar jordbruk eller livsmedelsindustri. Det viktiga är att målet inte är att serva en globaliserad marknad. Det är där problemen uppstår.
Han menar att LRF har ett allt för snävt perspektiv som tar den globala konkurrensen för given och därför fokuserar på dieselskatt, bekämpningsmedel och djurskyddsregler.
– Jag tror att LRF skjuter sig själva i foten långsiktigt. För om argumenten bara är att vi ska vara som alla andra och konkurrera på den globala marknaden då tappar man till slut alla argument varför vi överhuvudtaget ska driva jordbruk i Sverige.

Han befarar att det kan gå riktigt illa för svenskt jordbruk om man fortsätter på den inslagna vägen och bara satsar på stordrift.
– En sådan utveckling underminerar svenskt jordbruk. För har man lagt det på industrinivå då blir det som med svensk textilindustri och svensk varvsindustri vid en viss tidpunkt, ja vaddå, kan ni inte konkurrera så får ni lägga ner.
Samma gäller livsmedelsindustrin, menar han, och skräder inte på orden när det gäller uttalanden som Livsmedelsföretagens företrädare Marie Söderqvist gjort, om att svensk livsmedelsindustri inte skulle vara beroende av svenskt jordbruk.
– Hennes hårresande uttalande har jag inte kunnat låta bli att ta med i boken även om den inte var tänkt att vara debattaktuell på det sättet.
Gunnar Rundgren vill se en helt annan samhällsutveckling.
– Jag tror att det finns en potential för jordbruk och livsmedelsindustri att ställa om mot mer lokal produktion. Inte minst inom livsmedelsindustrin skulle det skapa mer sysselsättning men även inom jordbruket.
Han betonar att jordbruk och matproduktion handlar om mycket mer än varor som ska säljas. Det är en mänsklig rättighet.
– Jordbruket behövs för att producera mat åt befolkningen. Vi kan inte utgå från att andra delar av världen ska förse oss med mat. Dessutom påverkar vårt sätt att bedriva jordbruket, tillsammans med skogsbruket, vår relation till natur och landskap.