En subgenre inom journalistiken är ”Reportage från paradiset” som fick ett uppsving under 1930-talet. Det var då frågan om kommunistiska reportrar som rapporterade från Sovjetunionen och nazistiska från Nazityskland.
I boken ”Propagandans berättarteknik” (Ellerströms förlag) skriver Jimmy Vulovic om dessa politiskt drivna artiklar och Lusen fastnar för ett reportage av Nils Lindberg som åkte till Tyskland 1938 för ”Den svenske nationalsocialistens” räkning.
Nils Lindberg skrev i polemik med den amerikanske journalisten Edgar Mowrers bok ”Tyskland vrider klockan tillbaka” som hade getts ut av socialdemokratiska Tiden förlag 1933 och präglat den svenska debatten.

Nils Lindberg syfte var att visa hur fel antinazisten Edgar Mowrers och socialdemokraterna hade haft. Nazityskland vred inte alls klockan tillbaka utan tvärtom var det socialdemokraterna som inte hängde med i den nödvändiga utvecklingen, som ledde till ett rationellt, jämlikt och framåtsträvande land med en stark nationell sammanhållning. Fokus riktades på den tyska arbetsmarknaden:

”När Tyskland offentliggjorde sina principer om självhushåll var det många små kloakråttor i vår systempress som satte ihop artiklar om hur medeltidsmässigt allt snart skulle gestalta sig. Motsatsen har som bekant blivit fallet. Man kan i Sverige omöjligt föreställa sig hur det sjuder av liv på den tyska arbetsmarknaden. Här kämpar ett 75-miljonersfolk för sin existens, och detta folk är dessutom ett av jordens intelligentaste. Årligen äger en ”Reichsberufswettkampf” (riksyrkestävling) rum, som med största intresse omfattas av alla samhällslager.
Inom varje yrke sysselsätta sig arbetare, ingenjörer och vetenskapsmän med att utfundera förbättringar och nya vägar. Hur ofta förekommer det inte i Sverige att en arbetare bär på en idé – men hur sällan kommer detta verkligen fram! Här uppmuntras allt detta, och de resultat som nåtts äro imponerande.”

Så lyder ett stycke svensk nazistpropaganda året före andra världskrigets utbrott. Det är tankeväckande och enkelt att se igenom när man sitter med facit i hand, konstaterar Lusen.