Tage Erlander Dagböcker 1969, Gidlunds 2016

Ingen annan demokratiskt vald regeringschef i världen har suttit så länge som Tage Erlander som var statsminister i Sverige 1946-1969. Han var 192 centimeter lång. Därför har han också kallats ”Sveriges längste minister” – både vad gäller kroppslängd och ämbetstid.
Samtidigt tror jag att många idag har bristfälliga kunskaper om hans politiska gärning. Det ville jag råda bot på för egen del genom ett seminarium på ABF-huset i Stockholm, där Tage Erlanders sista dagbok presenterades av sonen Sven Erlander och svärdottern Lillemor Erlander.
Det var ett lyckokast. Med sin stora entusiasm förmedlade de en bild av Tage Erlander som imponerade på mig. De känner honom väl, inte minst efter allt arbete med att ge ut hans dagböcker, totalt 17 volymer, som spänner över åren 1945-1969.
De får mig att förstå hans storhet och hur han präglat socialdemokratin inte bara under åren som statsminister. Han levde 1901-1985 och var ledamot av riksdagen 1932-1973. De beskriver hans förmåga att lyssna och att han tyckte om människor. Jag blir också varse hans humor.
Med åren blev det tyvärr allt svårare att tyda hans handstil. Därför innehåller sista dagboken ofta ordet oläsligt, förklarar Sven och Lillemor Erlander.
Det är ändå med höga förväntningar som jag tar mig an sista delen som spänner över Tage Erlanders sista år som statsminister. 1969 är ett spännande år. Han har bestämt sig för att avgå och nu handlar det om vem som ska ta över. Att det blir Olof Palme är inte givet. Tage Erlander beskriver turerna.
Det som jag tar till mig mest är de personliga reflektionerna. Han är ganska så ironisk samtidigt som han är rätt självkritisk. Det bidrar till trovärdighet och givande läsning. Nu ser jag fram mot de redan utgivna 16 delarna som jag ha kvar att läsa.