Maria Sandel och Karl Östman räknas som pionjärer inom svensk arbetardikt. Sandel var trikåstickerska i Stockholm, Östman var stabbläggare i Sundsvall. Båda skrev om arbetarnas villkor och debuterade med novellsamlingar, Sandel 1908, Östman året därpå.
De litterära sällskapen som verkar i författarnas namn har gått ihop och sänder ut ”Två röda pennor” ett urval texter av de två. I förordet Ensamhet och solidaritet sammanfattar Vibeke Olsson Falk deras gärningar.
Har författare som verkade för mer än hundra år sen, vars namn de flesta utanför litteraturens värld glömt, något att säga oss idag? Det krävs inte många sidors läsning för att svara ja. Sandels texter lever därför att kvinnors arbete och ställning i samhället har rört sig som en lus på en tjärsticka, nästan inte alls. Östmans texter är mer bundna till tiden de skrevs, det gör dem inte mindre angelägna. Vet man inget om gårdagen vet man heller inte vart man är på väg.

Östman skildrar arbetsvillkoren vid norrländska sågverk, han är medveten om att den starke tar för sig och att arbetarna exploateras. Verklighetens bistra villkor finns i allt han skriver, men han kan drömma om en tid där allt kommer att vara omvänt. Som realist vet han hur förändringar kan åstadkommas, hans texter avslutas följdriktigt med ett knippe anteckningar från storstrejksdagarna 1909.
Sandel har annat temperament, hennes penna riktas mot det enskilda ödet, kryper närmare inpå och visar kvinnors utsatthet. Bristerna i samhällets utveckling gör att Sandels texter når längre. Hennes träffsäkra ton och aldrig sviktande solidaritet med de yttersta, som hon själv tillhörde, berör även dagens läsare. Jag förringar inte Östmans texter när jag säger att vi idag lever i en tid då Sandels texter kommer närmare, hon fördjupar och skapar närhet.

Det är med gårdagstexter ungefär som med vår tids förstamajdemonstrationer, de samlar inga massor men betyder något för dem som tar del av dem. Solidaritet, gemenskap, samhörighet.
Sandels och Östmans texter berör inte enbart för att de skildrar sin tids verklighet. Hos dem finns en strävan efter och längtan till en bättre värld, de visar att vägen dit kräver sammanhållning, solidaritet.
ANTOLOGI.Två röda pennor, ett urval texter av Maria Sandel och Karl Östman, utgivna av Maria Sandelsällskapet och Karl Östmansällskapet, 2016.