Efter envist tjat blev det klubb

Det har fortsatt att gå bra för Candeco; Sveriges enda strösselfabrik som startades av anställda när Fazer lade ner produktionen. Efter flera turer har även en Livsklubb bildats.

Doften av något obestämt sött känns direkt. Inte så konstigt då det mesta som tillverkas på Candeco i Fosie utanför Malmö är gjort av strösocker som krossats. Att det handlar om framför allt strössel skvallrar fabrikens utsida om; glada färgfält lyser upp den vita byggnaden.
Försäljningen av Candecos produkter har gått över förväntan och sedan 2005 ägs företaget av Orkla. Det möjliggjorde att företaget 2013 kunde flytta in i nybyggda lokaler. Då infördes också tvåskift för att hinna med den ökade efterfrågan. Samtidigt blev de anställda mer och mer motiverade att bilda klubb.
– Tack vare mycket tjat från fackligt aktiva i regionen, så gick det vägen förra året och nu har vi hållit vårt första årsmöte, berättar Robert Gustafsson, klubbordförande på Candeco.
Han har jobbat i sju år på företaget och var den som först bestämde sig för att aktivera sig fackligt. 2014 gick han med på att väljas till skyddsombud. Han fick sedan med sig ytterligare två medlemmar, Eva Persson och Marius Gasecki, och det räckte för att de skulle kunna bilda klubb i maj 2016.
Det är mycket jobb som ligger framför dem, inte minst att värva fler medlemmar. Av cirka 30 anställda är bara ett tiotal med i Livs. Dessutom har de många inhyrda, även om de minskat i antal på senare tid är det alltid fem till tio inhyrda inne för jämnan.
– Behovet uppstod att ta in inhyrda när vi flyttade hit till den nya fabriken och fick mer att göra. Då valde ledningen att ta in ett bemanningsföretag, säger Robert Gustafsson och fortsätter:
– Det finns många inhyrda som är duktiga men är man bara här en vecka så hinner man inte lära sig jobbet och maskinerna. Det är också arbetsamt för oss fast anställda att hela tiden lära upp nya.
Han hoppas att antalet inhyrda ska minska framöver.
– Det finns utrymme för fler fastanställda. Det är inte heller någon uttalad målsättning från företagets sida att ha många inhyrda.

Vi har slagit oss ner i ett av tjänstemännens rum för att prata. Någon klubbexpedition har den relativt nybildade klubben inte tillgång till, men de kan boka konferensrummet vid behov.
– När vi flyttade in i den nya fabriken trodde vi att den var väl tilltagen men redan nu är vi trångbodda. Det har talats om att bygga ut men jag tror att det kommer att dröja. I väntan på klubbexpedition har jag fått ett låsbart skåp att förvara våra papper i, berättar Robert Gustafsson.
Han fyller snart 64 år men tänker inte gå i pension förrän han fyller 67 år för att få full pension. Han konstaterar att det är bra för klubben, att den hinner komma igång ordentligt innan han slutar.
Det som de hittills lagt mycket kraft på är att få igång ett fungerande skyddsarbete. I och med att företaget vuxit så pass mycket på sistone så är det arbetsmiljön som medlemmarna velat prioritera.
Ett problem har varit de många tunga lyften i produktionen. På det området har det hänt en hel del, berättar han, men det finns fortfarande mer som kan göras.
– Vi har ett bra samarbete med vår vd. Han är betydligt mer engagerad i arbetsmiljön jämfört med de chefer vi haft innan.

Robert Gustafsson, har till skillnad från sina kamrater i klubbstyrelsen, erfarenhet av styrelsearbete. Han har varit aktiv i flera idrottsföreningar, bland annat i Malmö Atletklubb, och är väl förtrogen med den formalia som krävs i form av dagordning och protokollföring.
Det kryper också fram att han varit svensk mästare i styrkelyft, gjort 340 kilo i marklyft som var hans bästa gren. Hans sista tävling var 2009 som veteran, därefter har han lagt styrkelyftningen på hyllan.
– Men jag tränar fortfarande regelbundet för att hålla igång, men numera är det Friskis & Svettis som gäller.
Det behövs, konstaterar han, det är ett krävande jobb som de har. Ett exempel är det jobb som han utfört samma morgon då han krossat strösocker till pulver.
Candeco, som står för Candy Decoration, ägnar sig åt legotillverkning. Det som de tillverkar är det andra som förpackar och säljer. Även om produkterna säljs året runt så är det framför allt på sommaren som försäljningen går allra bäst. Strössel på glass är då ett måste.
– Det blev krigsrubriker i tidningarna för sex år sedan när det inte fanns tillräckligt med strössel att tillgå. Det var i samband med att vi flyttade till den nya fabriken och sommaren blev bättre än vad vi räknat med. Det talades om strösselkris. Vi blev väldigt omskrivna då, berättar Robert Gustafsson och ler åt minnet.

Eva Persson, som slagit sig ner vid bordet, minns också krisen. Hon har jobbat på fabriken i tio år och är sekreterare i klubben. Hon jobbar dagtid och då framför allt med produktutveckling men hoppar även in i produktionen vid behov.
– När vi flyttade hit började vi med skift men det var för slitigt för mig, kroppen orkade inte med det, berättar hon.
Hon tillhör de som tidigare jobbat på Mazetti (Fazer), det var från 1976 till 1985.
– Jag gjorde samma där som här. Så för min del är cirkeln sluten.
Hon har aldrig varit fackligt aktiv, bara betalt avgiften i många år, som hon själv uttrycker det.
Men när det kom på tal att bilda klubb så kände hon att hon ville ställa upp.
– Det var inget stort steg. Vi behövde en klubb. Dels fick vi aldrig reda på något, dels kunde vi ingenting och hade svårt att argumentera för vår sak.
Hon konstaterar att det tar tid att lära sig fackligt arbete och att klubben har stort stöd av Andreas Papamoshos, klubbordförande på Fazers bageri och fackligt aktiv i regionen, samt Benny Kolnby, lokalombudsman.
– Den gröna boken (Livsmedelsavtalet, red anm) läser vi också i för jämnan för att hitta svar på frågor som dyker upp.
Hon ska snart fylla 60 år. Hon har till skillnad från Robert bestämt sig för att gå redan vid 63 år. Hon och hennes man är lika gamla och hoppas kunna gå i pension samtidigt.
– Om allt går som det ska tänker vi göra det. Jag känner att kroppen är sliten efter allt tungt arbete.

Marius Gasecki, är kassör i klubbstyrelsen och även skyddsombud. Han är 49 år och har jobbat i 17 år på Candeco. När vi ses har han precis gått på kvällsskiftet.
– Min fru jobbar också skift men på sjukhuset. Det är inte alltid som våra tider stämmer. Det kan vara tufft att ibland knappt hinna ses när jag kommer hem sent och hon ska upp tidigt.
Även han är nöjd med att de lyckades bilda klubb.
– Det är bra att vi tagit makten över situationen. Men vi måste utveckla vår fackliga verksamhet. Jag var nyligen på medlemsutbildning och det var väldigt givande.
Han jobbar vid karamellinjen, vilket bland annat innebär att han kokar karameller.
– Det är ett hantverk. Det är mycket som är det här. När man kokar karameller gäller det att vara försiktig och helst tänka ett steg i förväg för att inte skada sig.
Även han är engagerad i att förbättra arbetsmiljön.
– Vissa arbetsmoment är ganska så slitsamma. Förr visste vi inte hur vi skulle gå tillväga för att påverka arbetsmiljön men genom klubben kan vi göra det.
Han understryker att de har arbetsgivaren med sig och blir positivt bemötta när de kommer med förslag på förbättringar.
Han berättar hur det var när han började på Candeco år 2000. Då var det korta anställningskontrakt som gällde som staplades på varandra.
– Jag tröttnade till slut och kontaktade facket.
Han var medlem i SKTF men fick rådet att gå över till Livs för att få rätt kompetens. Det gjorde susen.
– Efter att jag gått med så fick jag snabbt fast jobb. Jag tror att facket tryckte på ordentligt.
Det är han idag tacksam över och berättar för alla som kommer nya hur viktigt det är att vara medlem.
– Jag vill gärna dela med mig av mina erfarenheter. Tyvärr är samhällsutvecklingen sådan att nya generationer är lite tveksamma till facket, kanske beror det på att det kostar pengar varje månad att vara med och att de tycker att det är för mycket för dem. Jag säger då att trygghet har ett pris.
Ute i fabriken träffar jag Danuta Michalowska, som jobbat på Candeco i 16 år. Hon jobbar i paketeringen men även med dragering. Hon kommer från Polen där hon jobbade som konditor. Men kärleken gjorde att hon flyttade till Sverige. När hon hörde sig för fann hon att konditorsjobb i Sverige var något helt annat än i Polen. Så hon hamnade istället på Candeco.
– Det var det första jobb jag fick när jag flyttade till Sverige och blir förhoppningsvis mitt sista också.
Hon är 57 år och hoppas kunna jobba kvar tills hon går i pension. Hon är inte fackligt aktiv men berättar att hon varit medlem ända sedan hon började på fabriken.
En annan medlem som jag träffar ute i produktionen är Dang Le, 51 år. Han är upptagen med att göra rent koppargrytorna som används för att polera strössel. Det måste göras så fort som de går från en sorts strössel till en annan. Det är ett tufft jobb. Först skrapas grytorna ur och sedan spolas de rent. Det är både slitigt och låter förskräckligt.
Dang Le tillhör de som varit inhyrd innan han fick fast jobb. Han var medlem i IF Metall innan han gick över till Livs. Han är nöjd med att de lyckats bilda klubb.
– Vi har inga problem men man vet aldrig. Som jag ser det är det bra att vara med i facket om det händer något och man behöver hjälp.

Det har Hassan Hasnawy erfarenhet av. Han är 20 år och är inhyrd men hoppas på fast jobb på strösselfabriken. Han är medlem i Unionen men har nu begärt övergång till Livs, har precis varit i kontakt med förbundet och tagit reda på hur han ska gå tillväga.
Han berättar att han i början som inhyrd haft problem att få ut rätt lön från bemanningsföretaget där han var anställd. Han vände sig till facket men var vid den tidpunkten inte medlem och fick ingen hjälp. Han lärde sig en läxa.
– Det var en viktig erfarenhet. Jag berättar nu för alla hur bra det är att vara medlem när man får problem, så fort jag får chansen berättar jag det.
Och någon som tagit intryck är hans storebror Hussein Hasnawy som är 23 år. Han började som inhyrd på Candeco före sin lillebror och har nu fått fast jobb. Han följde sin brors råd och gick först med i Unionen och har även han begärt att få gå över till Livs.
– Det är som att försäkra bilen, om man smäller behöver man försäkringen, säger Hussein Hasnawy.