Igår höll vi minnesstund över vännen Lena, en av de fem som brutalt dödades i terrordådet på Drottninggatan. På nyheterna efteråt hörde vi om det hotande storkriget i Asien. Och i förrgår firade Donald Trump hundra dagar i Vita huset, en av alltför många nyckfulla alfahannar som nu styr denna arma värld.
Ja, våren har varit kall och bister på flera sätt. Var finns trösten? Kraften till förändring? De många goda trenderna – som nu riskerar att skymmas – måste ju stärkas med radikal politik och ökat folkligt engagemang. Idag, i skrivande stund, är det 1 maj, ett tillfälle att visa solidaritet och omsorg om både människor och natur.

A propos naturen – här finns inspiration att hämta för den som har alla sinnen öppna. Jag är så barnslig att jag t ex tror att storyn om humlornas underbara matriarkat kan få oss att förundras över livet. Och sporra oss i kampen för både samhället, medmänniskorna och naturen.
Känner du till humlans story? Efter parningen i augusti 2016 gick den ståtliga humledrottningen i dvala, kanske i en grästuva. Där, under våra skidspår, låg hon sedan hela långa vintern. Medvetslös, på sparlåga för att hushålla med energin. Och med proteiner i vävnadsvätskorna för att sänka fryspunkten. Nu, i maj 2017 väcks hon av den biologiska klockans hormoner. Och trots att det är första gången ”vet” hon precis vad hon skall göra: Flyga till sälgbuskens gula blommor för att äta sig stark! En underbar instinkt, inbyggd i humlegenernas urgamla DNA-koder. Sälgen står humlan bi, skulle man kunna säga.

Och sedan? Dags att finna en fast punkt i tillvaron, en dikesren, en springa i stengärdsgården. Eller varför inte ett övergivet musbo. Där bygger hon en rymlig bostad, fodrar med mossa och gräs och inreder med vackra ”krukor” som skall tjäna som yngelkammare och honungsförråd. Nu är stunden inne att värpa. Hon startar med ett dussin ägg, befruktar dem med drönarnas spermier som lagrats i en särskild blåsa. Larverna hålls varma och äter av yngelkammarens väggar, som i sig själva är prima föda: pollen, nektar och vax. Ibland matas de också med honung.
Larverna är programmerade med budskapet ”spinn en kokong, låt er förpuppas”. Och precis så gör de när de blivit några veckor gamla. Uppe på kokongerna bygger mamma humla sedan en ny yngelkammare där hon värper ytterligare 12-14 ägg.
Snart är det gamla musboet ett myllrande humledagis, med döttrar som växer upp till flitiga arbetare. De pysslar med maten och småsyskonen, städar och vaktar ingången. Mamma Änkedrottningen kan ägna all tid åt att säkra släktets fortlevnad. Hon värper nu uppemot fem hundra ägg. Först fram på eftersommaren signalerar hennes hjärna: Stäng spermieblåsan, lägg lagom många obefruktade ägg!

Så kommer ett begränsat antal söner till världen, drönare vars enda men viktiga mission är att befrukta de unga drottningarna från andra humlesamhällen. När svärmningen är över faller dessa ynglingar döda till marken, liksom sin mamma. Kvar blir några unga honor, som tack vare extra näringsrik föda utvecklats till fertila drottningar. De kryper ner i gräset och övervintrar, redo att föra släktet vidare nästa vår.
Cirkeln är sluten. Ha en skön majvår!