Eva är alltid i tjänst men vet att koppla av

Det skrevs historia när Livs kongress i Malmö valde Eva Guovelin till ny förbundsordförande. Själv säger hon att det är otroligt stort och smått overkligt att hon fått detta förtroende.
Det har gått drygt tre veckor sedan Livs fick en ny ordförande och det har minst sagt varit en hektisk tid för Eva Guovelin. Mötena har avlöst varandra. Det är mycket som en ny förbundsledning måste ta tag i och Eva Guovelin är inte den typen som skjuter upp saker.
När jag ber henne beskriva sig själv för dem som inte känner henne så behöver hon inte fundera någon längre stund.
– Jag är målmedveten och envis. Det tror jag att många som jag känner skulle hålla med om.
Trots en redan mycket fulltecknad almanacka lyckas hon få till en tid för en intervju. En måndag i slutet av maj ses vi över en kopp kaffe i förbundskontorets lilla lunchrum. Det stora runda ordföranderummet på plan fyra är under ommålning. Väggarna ska bli vita och de mörka möblerna ska bytas mot ljusa.
– Jag är inte vald för att jag är kvinna utan för att jag är Eva och är en unik individ som alla andra. Skillnaden består i att det nu är jag som är ordförande och inte Hans-Olof. Som jag ser det kommer det inte innebära någon dramatisk förändring av verksamheten.
De frågor som tidigare varit viktiga, kommer att fortsätta att vara det. Eva Guovelin tar kongressbesluten som exempel.
– Det var bra beslut som vi landade i, framför allt framtidsdokumentet där vi gemensamt satt upp ett antal mål som vi ska fokusera på. Det handlar om arbetsplatsfrågor, det vill säga medlemmarnas vardag, säger hon och tillägger:
– Viktigt är också att vi beslutat om att fortsätta satsningen på medlemsrekrytering och demokratiutveckling. När det gäller vårt jämställdhetsarbete har vi också tydliga mål.
Eva Guovelin har varit fackligt aktiv i många år och haft ett stort antal olika uppdrag, varit både lokal ombudsman och central ombudsman. Det som hon själv värderar högst är tiden som klubbordförande på Cloetta i Ljungsbro.
– Åren som klubbordförande har varit ovärderliga. Det är en erfarenhet som jag haft stor nytta av. Det kan vara slitsamt att ha fackligt uppdrag på klubbnivå. Men får vi medlemmarna med oss så blir vi grymt starka. Klarar vi att enas och hålla ihop så kan vi uträtta väldigt mycket.
På kongressen fanns ombud från hennes forna arbetsplats, Eva jobbade på Cloetta från 1983 till 1995. De som tidigare varit arbetskamrater med henne var snabbt framme och gratulerade henne till det nya uppdraget.
– Jag tror att de ser på mig med lite andra ögon och är stolta över att jag, som varit en av dem, blivit vald till ordförande.
Om hennes farfar varit i livet hade han säkerligen också varit stolt. Han var klubbordförande på Tobaksbolaget i Malmö. Även hennes pappa har varit livsmedelsarbetare och medlem i Livs.
– Jag är tredje generationen livsmedelsarbetare. Inte nog med det. Min son David jobbar på Arla i Kallhäll och är därmed fjärde generationen. Han var även kongressombud. Det tycker jag är lite fräckt.

Även om Eva Guovelin är nyvald ordförande så är hon inte ny i förbundsledningen. Det har hunnit gå tolv år sedan hon valdes in som tredje ordförande i arbetsutskottet. Det hon ägnat sig åt har handlat mycket om den interna organisationen, om administration och mötesverksamhet.
Som förbundsordförande kommer hon rikta blicken mer utåt istället för inåt.
– Jag får helt andra ansvarsområden och det ser jag fram emot. I huvudsak handlar det om förbundets ekonomi, internationella frågor, livsmedelspolitik, kultur, kommunikation och media, medlemsförsäkringar och fackligt politiska frågor.

• Vilket område tycker du blir särskilt roligt att ta dig an?
– Jag gillar förändringen i sin helhet, att få ägna mig åt frågor som berör omvärlden.
Det togs flera uttalanden på kongressen.
I ”Helt oacceptabelt! Gör om – gör rätt Bucht” riktade kongressen kritik mot att det inte fanns några fackliga organisationer med i regeringens nationella råd för livsmedelsstrategi. Uttalandet fick snabbt effekt.
– Vi har blivit kontaktade av departementet och vi har ett möte inplanerat i juni. Det var svårt att hitta ett datum som alla kunde. Vi får träffa statssekreteraren, inte ministern.

• Har ni fått någon förklaring?
– Nej, det har vi inte fått. Detta är ett första inledande samtal och vi vet inte var det kommer att landa. Men det framkom att de tyckte att det var penibelt att arbetsgivarnas organisationer och branschorganisationerna är företrädda i det nationella rådet men inte arbetstagarnas organisationer, säger hon och fortsätter:
– Det är minst sagt pinsamt för en arbetarregering att helt utelämna arbetstagarnas villkor och perspektiv när man ska omsätta en livsmedelsstrategi i praktiken. Den ska omfatta mat från jord till bord och varken Livs, Kommunal, Hotell och Restaurangfacket eller Handels har bjudits in.

Det är helt klart stora utmaningar som hon som ordförande har framför sig. Det som ofta lyfts fram är den arbetsbelastning som följer med ordförandeskapet. Det är inget som bekymrar henne.
– Jag är van vid att ha många bollar i luften. Jag är av den inställningen att jag i stort sett alltid är i tjänst, vilket innebär att jag aldrig stänger av min mobil och att jag alltid har koll på mejlen. Samtidigt har jag förmåga att koppla av. Jag vet hur viktigt det är med återhämtning och där är båtlivet ypperligt.
Därmed kommer vi in på hennes stora fritidsintresse: motorbåten. Det är den som hon lägger all sin lediga tid på vid sidan av jobbet. Det är självklart båtsemester som gäller i sommar.
– Jag hoppas på lagom vind. I övrigt spelar vädret inte så stor roll, det viktiga är att det inte blåser för mycket.