Hans-Olof gläds åt att kvinnorna tar över

Som nyvald ordförande för Livs ville Hans-Olof Nilsson göra förbundet mer synligt. Det har han lyckats med, inte minst genom kampanjer som Scandal och Rädda Bjuv. Inspiration har han hämtat från IUL, livsmedelsarbetarnas international, där han också varit ordförande.

– Det känns bra. Jag känner mig lugn. Det gäller också det som jag lämnar ifrån mig, säger Hans-Olof Nilsson som avgick i maj efter tolv år som ordförande för Livs.
Nu har han återvänt till sin forna arbetsplats för att låta sig intervjuas om den tid som varit. Det syns att han har haft en fin sommar. Han är numera pensionär, gick i pension den 1 augusti.
Han lyfter fram betydelsen av den stora organisationsförändringen som Livs gjorde 2009.
– Om vi inte gjort den så hade vi inte varit kvar som eget förbund. Vi hade inte klarat ekonomin och inte heller att försörja oss själva med välutbildade förtroendevalda.
Men kanske mest nöjd är Hans-Olof Nilsson med kongressbeslutet att skriva in feminism i stadgarna. Det gjordes 2005 samtidigt som han valdes till ordförande för Livs.
– Det hände något i människors huvud när vi skrev in ordet feminism. Det gav resultat. Kvinnorna har klivit fram och getts utrymme. Det har också fört med sig andra värderingar.
Han nämner också förbundets långsiktiga satsning på jämställdhet som ett av de bästa besluten.
– Det har lett till att vi idag har många aktiva kvinnor inom förbundet. De har inte det här traditionella manliga sättet att se på frågor och lösa problem. Kvinnorna är djävligt stridbara, strategiska och noggranna, säger han och fortsätter:
– Felet som många gör är att de kör jämställdhetssatsningar i några år och tror att det räcker. Men det gör det oftast inte. Det gäller att vara mer långsiktig. Det var väl det som kom till under min tid och det ger effekt.

Men att Livs nu fått sin första kvinnliga ordförande vill han inte ta åt sig äran för.
– Eva hade blivit ordförande ändå. Det var ingen som kunde utmana henne med den erfarenheten som hon har av fackligt arbete.
Detsamma gällde Hans-Olof Nilsson då han valdes till ordförande. Det var ingen som kunde mäta sig med honom heller när det gällde erfarenhet. Så började han också jobba på Eslöv slakteri direkt efter grundskolan sommaren 1972. Tre år senare valdes han till klubbordförande, en av de yngsta genom tiderna.
– De tog helt enkelt den som var uppkäftigast.
Som lärling hade han protesterat mot att arbetsgivaren inte följde lärlingsplanen. Lärlingarna fick bara 50 procent i ackordsersättning trots att de gjorde jobb som de kunde.
– Det var så jag blev aktiv. Jag blev förbannad över att bli utnyttjad.
På den vägen är det. Det som kännetecknar honom är just det lite hetlevrade engagemanget. Det är också mitt första minne av honom. Han var lokalombudsman i Livs avd 11 Halmstad när jag var på Varbergs slakteri för att göra ett reportage strax efter att det blivit känt att arbetsplatsen skulle läggas ner trots vinst och lyckad exportsatsning. Hans-Olof Nilsson deltog i medlemsmötet som hölls i samband med mitt besök. Han var så förbannad och skrädde inte orden när det gällde ägarnas agerande.

På den vägen är det. Engagemanget har varit utmärkande för honom, ilskan över orättvisor likaså. Det har behövts. Utmaningarna har varit många och ganska så stora. Som år 2000 när han som nybliven förbundsombudsman och ansvarig för arbetsmiljö genomförde kontrollen som gick under namnet ”Kräv kravmärkt arbete”. Genom den fick förbundet svart på vitt hur dåliga arbetsförhållandena var inom livsmedelsindustrin.
– Det ledde till att vi började få in arbetsmiljöskrivningar i kollektivavtalet. Livsmedelsföretagen hade svårt att argumentera emot resultaten i undersökningen.
Samtidigt är det arbetsmiljön inom livsmedelsindustrin som han idag är mest frustrerad över och känner att han inte lyckats med under sina tolv år som ordförande.
– Vi har fortfarande stora arbetsmiljöproblem. Det blir bättre vissa år men sedan ramlar vi tillbaka till hur det var innan. Som i fallet med buller som återigen är ett stort problem, säger han och tillägger:
– Samtidigt är det svårt att komma åt det här centralt, det är ett arbete som måste göras lokalt. Det är där insatserna måste sättas in, som begäran om föreläggande eller att stoppa arbetet om det är allt för farligt.
Hans-Olof Nilsson skulle också vilja se betydligt större satsningar på kompetensutveckling av livsmedelsarbetarna. Han är inte alls nöjd med arbetsgivarnas ansträngningar på detta område.
– Jag tror att det delvis kan hänga ihop med att det är så lätt att hyra in arbetskraft. Det blir inte samma press att utbilda de egna anställda.
Förbundet har under hans tid som ordförande tagit strid när det gäller missbruk av inhyrda. Som den gången när Marabou i Upplands Väsby gjorde sig av med fast anställda för att istället ta in bemanningsanställda. För att inte tala om när HK Scan gjorde samma sak och förbundet drog igång den uppmärksammade kampanjen Scandal.
– Det här var något nytt för svensk fackföreningsrörelse som inte är aktionsinriktad utan väldigt formaliserad med tvistelösningar, arbetsdomstol och förhandlingsordning. Scandalkampanjen visade att detta gick att förena.
Lite samma tänk var det bakom den kampanj som förbundet drog igång för att stoppa riskkapitalbolaget Nomad Foods nedläggning av Findus i Bjuv. Kampanjen fick mycket stort genomslag och fick även internationellt stöd från IUL, livsmedelsarbetarnas international.

Hans-Olof Nilsson har parallellt med ordförandeskapet i Livs även varit ordförande under två kongressperioder (tio år) för IUL. Han berättar att det varit ett mycket inspirerande uppdrag.
– Det har varit en händelserik tid. Jag har också lärt mig otroligt mycket, inte minst har jag fått omvärdera min syn på världen. IUL är till skillnad från andra internationaler aktionsinriktat. IUL nöjer sig inte med att teckna globala ramavtal utan kontrollerar även att de efterlevs.
Det är första gången som någon varit ordförande för IUL så länge och det möjliggjordes genom en stadgeändring. Han lämnar nu även denna post i samband med IUL-kongressen som hålls i slutet av augusti.
– Jag har inga fler uppdrag efter det. Det ska bli skönt att få fokusera fullt ut på att vara ledig. Inte minst att slippa pendla mellan Stockholm och Halmstad, vilket jag gjort de senast 17 åren. Jag ser också fram emot att bli med hund igen. Dagen efter IUL-kongressen ska vi hämta en valp i Skanör.