Vi har ett turbulent år framför oss. Det har jag statsministerns ord på. Tillsammans med några hundra andra stod jag i solgasset vid Rademachersmedjorna i min hemstad och hörde Stefan Löfvens sommartal. Han har dragit ner på sitt frekventa uttryck ”mina vänner”, som han alltför ofta strödde omkring sig. Någon kanske har tipsat honom om att det inte finns så många vänner i politiken.
Istället lyfte han fram ordet solidaritet, som senaste tiden suttit trångt i den politiska vokabulären. En välkommen tillnyktring, ett ord som vi gärna vill höra ofta under det turbulenta år som väntar oss.

Men att han hastade förbi förändringarna i migrationspolitiken med en mening rimmar illa med solidaritetstanken och får hans tidigare storvulna ord, att i hans Europa finns inga gränser, att hamna på hyllan med förhastade floskler.
Nu hör det till vid sådana här tillfällen att måla i ljusa färger, läcka lite om vad man tänker pytsa ut i kommande budget. Den här gången ligger polisen i vinnarhålet, en satsning som omgående fick syrliga kommentarer i borgarpressen och ledde till att en nyss omplacerad moderat partisekreterare fick sura uppstötningar i televisionen. Han repar sig säkert om några veckor, när de tar till brösttoner om misstroende för att slå fler statsråd ur brädet. Något som liknats med aktioner som fjortisar ägnar sig åt. Har de inget annat att komma med för att få bort dugliga statsråd får de löpa linan ut och se vart det bär. Skulle de av misstag hamna på katapulttaburetterna efter nästa val blir förhållandena omvända. Då blir det säkert annat ljud i skällan.

Jag fäste mig främst vid att Löfven lyfte fram besöket i Auschwitz tillsammans med Livia Fränkel, som stått på rampen, blivit sorterad av doktor Mengele och skild från sin mor, som fick lämna lägret på det mest frekventa sättet. En nödvändig påminnelse. Alla fascistiska rörelser var små när de bildades, glöm inte det, sa Löfven. Vi lever i en tid när krafter som hämtar näring ur samma mörka källor kräver mer utrymme och tränger sig längre fram.
Politiska sommartal kan påminna oss om vad som måste ske för att stoppa dessa krafter, men det är i vardagen du och jag måste stå emot och göra jobbet.