Man är ju som man är. Jag är som jag är och du är som du är. Vad skönt att det är så. Jag gillar inte alla människor jag har mött, men det finns ingen som jag kan säga att jag hatar. För vem vill ägna sin tid åt att hata? Det finns ju ändå så många andra saker och känslor som man kan ägna sin tid åt. Brädspel exempelvis, eller massor av sex.
Dock så har det väl hänt att jag någon gång i livet hamnat i en konflikt om något mer eller mindre viktigt. Med chefer, lokalt och regionalt, bostadsrättsföreningen bredvid min egen som jämt ska gnälla om hur mycket min häck hänger ut över promenadgången bredvid eller de fyra gapiga 20-åriga grabbarna på busshållplatsen senast jag var ute och drack ett par öl en lördagskväll.
Just när det hände så kändes det naturligtvis extremt viktigt, men efteråt kanske inte.
Men man kan ju inte alltid vara snäll, på jobbet blir man ju fullständigt överkörd om man går omkring och är snäll hela tiden.

Dock så är ju inte sättet att lösa en konflikt med stridsåtgärder något nytt i mänsklighetens historia. Jag behöver väl inte rabbla upp alla krig som har varit eller pågår, eller de våldsamma revolutioner som har ändrat på saker och ting. En strejk är ju en konflikt, så varför är vi så rädda för konflikter? Kan det kanske inte vara värt att tära lite på föreningens kapital för att kunna säga till Sveriges livsmedelsarbetare: Titta nu finns detta och detta och detta i vårt avtal. Istället för att bara berätta om hur mycket mer pengar det blev. Svårvärvat, sa Bull.
Måste man bråka om allt? Ja, jag måste det. När det är orättvist så kan jag inte hålla käften. Även om inte orättvisan träffar mig själv, så går tungan igång och pulsen stiger. Nej, jag är inte chefens favorit, om du undrar. Däremot när man får en kram av en arbetskamrat för något man gjort fackligt eller något annat så blir ju allt lite bättre. Och så länge jag har mina arbetskamraters förtroende så kommer jag göra vad jag kan för att vi alla ska få det lite bättre på arbetsplatsen. Sådan är jag.

Värt att tänka på när du sitter där framför din dator och internet segar sig: tänk på hieroglyfskrivaren som när han är halvvägs hackar in fel hieroglyf i pyramidväggen! Snacka om frustration!
Din mamma jobbar inte här! Varför tar man sig tiden att skriva och sätta upp en lapp med den informationen? Alla som läser detta har ju redan den informationen! Helt obegripligt.
Till slut ett meddelande till alla veganer som endast tuggar i sig selleri samt piller med kosttillskott och annat: Ät kött och choklad, av det blir man glad.
Roger Edblom