Innehållsdiger biografi om dåtidens megakändis
Vad var det som drev henne? Jag läser historikern Gunnela Björks intressanta biografi ”Kata Dalström Agitatorn som gick sin egen väg” och fylls av tankar. Kata föddes 1858 i ett förmöget hem, gifte sig med en äldre konservativ man och fick sju barn. Trots makens protester anslöt hon sig till socialdemokraterna 1894 och blev en av partiets främsta agitatorer.
I unga år fick hon upp ögonen för samhällets orättvisor och arbetarklassens villkor, erfarenheter som formade henne. Hon tog avstånd från välgörenhet, såg till klass, inte till kön, blev kontroversiell även i de egna leden. Men hon drev sin tes, hävdade att klassfrågan måste sättas främst och fick socialdemokratiska kvinnor mot sig.
Kata reste landet runt, varhelst en talarstol restes spred hon sitt budskap om solidaritet och allas lika värde. I en tid då samhällsbevarare slog hårt och skoningslöst mot dem som krävde klassamhällets avskaffande tände Katas ord från tribunerna hopp hos alla vars röster inte räknades. Vid sekelskiftet var hon en omtalad, omskriven, besjungen, beundrad och begabbad megakändis.
Kata var stark men agitationsresorna tog på krafterna, hennes oegennyttiga arbete för partiet och strider mot meningsmotståndare kostade på. Hennes övertygelse och uppoffringar för att åstadkomma samhällsförbättringar satte spår i familjelivet. Som gift kvinna stod hon under makens förmyndarskap. Han tog kraftigt avstånd från hennes politiska sympatier och samhällsklassen hon kom från ifrågasatte hur hon kunde utsätta sina barn för det trauma som avfallet till socialdemokraterna innebar.
Katas politiska liv blev turbulent. Efter några år i partiledningen blev hon osams med Branting, tog konflikter mot partiets ledande företrädare och fick efter fem år inte förnyat förtroende. Hon kom i otakt med partiet och sökte sig vänsterut, där hennes kamp lönades bättre. Kata gick sin egen väg, fann sin livsåskådning i buddismen, tvivlade till sist på möjligheten att nå en fredlig samhällsomvandling. Sista tiden blev svår, eftermälet har blivit nedtonat.
Björks välformulerade och innehållsdigra biografi bör väcka förnyat intresse för Katas liv och gärning. Hon är värd vår högaktning.