Fria Bröds ”fria från-produkter” säljer allt bättre. Antalet anställda har fördubblats på kort tid samtidigt som stora investeringar gjorts i ny teknik. Men det innebär också fackliga utmaningar.

En ganska så anonym byggnad, utan några stora skyltar, rymmer det största bageriet i Norden på glutenfria och laktosfria produkter. Kanske behövs inte så mycket reklam. Fria Bröd, som ligger i ett industriområde i Västra Frölunda, går bra och utsågs 2016 till årets livsmedelsexportör.
I dag har Fria Bröd 75 anställda varav cirka hälften jobbar i produktion. De har fullt upp för jämnan, så även denna fredag när det är kanelbullar som gäller.
Camilla Stridsberg, som är klubbordförande, har trots det kunnat gå ifrån en stund för att berätta om det fackliga arbetet och de utmaningar som ligger framför klubben. Hon har inte någon tidigare erfarenhet av fackligt arbete. Det samma gäller för de andra i klubbstyrelsen.
– Helt klart kommer det ta tid att växa in i rollen som ordförande. Men de är förstående i styrelsen, de vet att jag är ny, det är vi ju alla, säger Camilla Stridsberg.

Det var tack vare hennes storasyster Terese Karlsson, som jobbar på det andra skiftet, som Camilla hamnade på Fria Bröd för drygt tre år sedan. Det var också systern som peppade Camilla att ta på sig uppdraget som klubbordförande.
Medan Terese jobbar med att baka bröd så jobbar Camilla som operatör i packavdelningen.
– Allt vi producerar, både bröd och små produkter, kommer opaketerade på en bana till oss. Vi paketerar, kontrollerar och fryser ner. Det gäller alla produkter som vi gör att vi fryser dem, berättar Camilla.
Men att packa för hand är snart ett minne blott. Mycket av detta arbete har automatiserats eller är på gång att bli det.
Att operatörerna involveras vid inköp av maskiner tycker hon är bra.
– Tidigare i år var jag med på en resa till Norge när vi skulle köpa in en ny packmaskin för små produkter. Vi fick pröva den på plats. Det var inte livsmedelsprodukter som packades utan spolarvätska, men själva principen var densamma. Det var roligt att få testa och jämföra med det vi har.
Maskinen är beställd och kommer att levereras i vinter vilket gör att hennes arbete i paketeringen underlättas ytterligare. Camilla känner av jobbet i både axlar och rygg så det är en förändring som hon ser fram emot.
Det är inte heller så att jobb försvunnit i och med automatiseringen. Det beror på att de producerar allt mer, men istället för att packa för hand så handlar det mycket om övervakning.
Men det är inte den nya tekniken som är den viktigaste fackliga frågan just nu, utan det är lönen.
– Vi skulle vilja ha månadslön, nu har vi timlön vilket medför att vi aldrig vet hur mycket vi tjänar från månad till månad.
Löner är avtalsenliga men hon skulle vilja få upp dem genom att införa ett lönesystem.
– Vi skulle vilja ha någon form av trappa som bygger på kompetens och där det tydligt framgår vad som krävs för att höja lönen.
I dag har de en rad olika tillägg förutom skifttillägg. Det som kanske sticker ut mest är närvarotillägget på fyra kronor i timmen. Det får alla som inte varit sjuka, varit hemma med sjukt barn eller kommit försent mer än två gånger under en månad.
– Det avgörs varje månad om vi ska få detta tillägg eller inte. Mest surt är det när man varit sjuk och även drabbas av karensdagen.

Markus Olsson, huvudskyddsombud och suppleant i klubbstyrelsen, ansluter. Han har kommit in ett par timmar innan han ska gå på sitt skift.
Markus har arbetat på Fria Bröd sedan 2012 och kom in som inhyrd från Manpower dit han anmält sig efter att Schulstad i Göteborg där han senast jobbat lagts ned.
Han har blivit upplärd på plats. Tidigare jobbade han med expediering av order. Vid sidan om att baka glutenfritt brinner han för uppdraget som huvudskyddsombud som han kommit att lägga allt mer tid på.
Markus berättar om alla mätningar både vad gäller buller och damm som lett till att åtgärder vidtagits. Detsamma gäller ergonomin och tunga lyft. Och nu är det den manuella äggproduktionen av muffins och kladdkaka som han hoppas komma tillrätta med. Den är ganska så fysiskt krävande.
– Arbetsgivaren vill kunna köra dessa produkter samtidigt som vi kör bröd. Det kan vi inte idag och det gör att vi inte hinner med våra beställningar. Det leder till att vi måste jobba extra på helgerna. Därför är det nu automatisering som gäller.
Det är han glad över och från och med oktober kommer han sitta i en projektgrupp som ska hantera inköp av nya maskiner, ombyggnad och nya banor.
– Det är en vinn-vinn-situation. Företaget kan utöka produktionen samtidigt som arbetsmiljön blir bättre. Det är inte heller några arbetstillfällen som försvinner eftersom vi kommer att köra fler linjer samtidigt.
Att företaget växer så snabbt innebär både för- och nackdelar.
– Visst är det positivt, men det går lite väl snabbt. Det leder till mycket stress och den psykosociala arbetsmiljön tar lätt stryk.
Även om antalet anställda har ökat så skulle Markus gärna se att företaget anställde ännu fler istället för att ständigt ha inhyrda inne på i stort sett varje skift.
– Att ha inhyrda vid toppar tycker jag är helt okej och jag kom själv in så. Men det är inte okej att ha dem inne för jämnan. Det går dels ut över kvalitén, dels ut över arbetsmiljön. Det krävs att vi som är fast anställda har ständig koll.

Ann-Charlotte Dalvald, vice ordförande och skyddsombud, ansluter. Även hon har kommit till jobbet innan hon ska börja sitt skift. När vi är klara är det fredagsstädning som gäller både för henne och Markus Olsson som jobbar tillsammans i bageriet.
– Denna vecka har vi bakat kanelbullar som är en produktion som smutsar ner enormt. Det gör att det blir extra mycket att städa.
Hon är en av de som jobbat längst på bageriet, började 2004. Jobbar som sagt med att baka men började sin bana med att packa.
– Så var gången då att man började i packen och sedan hamnade i bageriet. Vi var ganska få och vi kunde allt. Numer jobbar man antingen i packen eller bageriet.
Hon om någon har perspektiv på utvecklingen och hur produktionen mer än tredubblats.
– Det är jättekul att prata om hur det var innan, hur vi gjorde allt för hand. Det är verkligen mycket som ändrats. Det brukar jag också säga lite skämtsamt när folk klagar, att de ska veta hur det var förr.
Ann-Charlotte understryker att hon trivs väldigt bra, annars hade hon inte varit kvar så länge. Hon är också glad över att hon tagit steget och engagerat sig fackligt.
– Vi blev motiverade att aktivera oss när det var så många duktiga i klubbstyrelsen som försvann på en gång. Samtidigt har jag först nu insett vilken insats de gjort. Det är mycket man inte ser förrän man själv engagerar sig.
Ann-Charlotte konstaterar att de alla i styrelsen har mycket att lära. De har anmält sig till ett stort antal utbildningar för att råda bot på detta.
– Är det något som jag ser fram emot så är det att ha tillräckligt med kunskap för att kunna genomföra en förhandling på ett bra sätt. Att kunna samtala och komma överens. Det ska bli roligt.