Grumlig framgång
”Det första jag gjorde var att spy ner deras toalett, och när jag fick träffa Mastiffpersonalen var jag helt ärlig, och sa som det var. Men Calle Schulman, som höll i castingen, tyckte bara att det var bra och förklarade att programmet gick ut på att man skulle dricka, och här kom jag och var full redan på castingen. Han sa att det var perfekt.”
Programmet det handlar om heter Kungarna av Tylösand. Deltagarna får inget betalt för att vara med. Inga reseutlägg, ingen lön, inte pengar till hyran. Ingenting. Ändå gör de vad som helst för att få vara med.
En av deltagarna hette Joakim Lundell. En trasig ung man med ett brinnande intresse för film och media. Han har förstått förutsättningar, förstått att det handlar om att vara värst. Han vill bli sedd och är livrädd för ensamhet. Idag är han en av Sveriges största Youtubers. Tillsammans med sin fru Jonna har han över en miljon prenumeranter. I boken Monster har han berättat om sitt liv för författarna Martin Svensson och Leif Eriksson.
Lundells berättande är en av bokens svagheter. Kapiteln är korta, likartade och pratiga. Kanske anpassade för någon som hellre ser på Youtube än läser en bok. Det är synd, för berättelsen är intressant, även om den riskerar att bli en standardiserad historia om en lyckad klassresa. Från grus till guld. Från barndomen med en självmordsbenägen och psykiskt sjuk mamma, till fosterhem, mobbning och alkoholism går en röd tråd av misär och ett omgivande samhälle som inte klarar av ett av sina olycksbarn. Lundells räddning blir Jonna och hennes mamma. Några som tror på honom. Ett gemensamt mål. Men också hjälpen från Norrköpings kommun.
Det är bara passande att historien inte är slut när boken kommit ut. Folk som blivit omskrivna, som Lundells mamma och Hanna Widerstedt, har i efterhand gått ut med sina sidor av sanningen. Med egna Youtubeklipp och artiklar. Det gör att allt spinner vidare, men jag hade gärna sett att medförfattarna även intervjuat personer i Lundells närhet. Backat från hans perspektiv för en helhetsbild. Nu är det hans minnen och minnet är bedrägligt. Speciellt där det grumlats av alkohol och droger. Lundell har dock själv gått igenom hundratals dokument som han begärt ut från myndigheter, det är bra och ger en extra tyngd åt barndomskapitlen.
Joakim Lundell kallas idag en av Sveriges största influencers, men frågan är väl vem som placerat honom där, och hur man måste vara för att nå den positionen. Under vilka villkor kan han påverka?
På vägen har han förnedrat sig själv och andra, men den cynism som missbrukare och psykiskt sjuka visar i boken förbleknar mot den kalkylerade råhet som dokusåpaindustrin visar sina deltagare. Behöver vi kollektivavtal för dokusåpadeltagare?
Att Lundell klarat sig är fantastiskt, men i slutet av boken skickar han en tanke till de som gått under. Han har inte glömt sin bakgrund. I framgångssagornas tid får vi lätt intrycket av att man klarar sig bara man kämpar tillräckligt hårt, med sin nödvändiga epilog påminner Lundell om att det inte är så.
Henrik Johansson
Joakim Lundell, Martin Svensson, Leif Eriksson, Monster, Forum 2017.