När jag var 19 år och för första gången började arbeta som livsmedelsarbetare, så hade jag ingen tanke på att jag en dag skulle känna stolthet över mitt yrke. I min värld var det människor som arbetade med människor som var de viktiga. De som jobbade i sjukvården, skolan och hemtjänsten, de människorna är för övrigt fortfarande lika viktiga. Men vi som är en del i kedjan som gör att människor får bra mat på bordet och näring till sina kroppar – vi är minst lika viktiga.
En gång i tiden jobbade jag på ett kycklingslakteri, då var det grillad kyckling eller strimlat kalkonkött som låg mig varmt om hjärtat. I dag jobbar jag på ett mejeri och nu är det smör och ost, som ligger mig varmt om hjärtat. Vem vet om det är något annat livsmedel som kommer ligga mig varmt om hjärtat i framtiden, kanske friterade myror. Jag har trots allt tjugo år kvar till pensionen.

Jag kommer på mig själv med att jag gärna går in i olika mataffärer, både när jag är hemma och på resande fot, bara för att kolla vilket ostsortiment
de har, jag tittar med intresse på hur förpackningarna ser ut och hur ostskivorna ligger. Jag tittar på hur länge ostarna är lagrade, vilken fetthalt de har, hur konsistensen ser ut och hur mycket små eller stora hål det är i osten.
Ett ord som under 2017 blivit väldigt hett är relationsmat, vilket innebär att man ska köpa direkt från bonden och veta om det är Maj-Ros eller Gullans mjölk i osten. Det är bra med alternativ och att det finns både stora och små företag som tillverkar livsmedel, för det skapar en vilja att utveckla nya smaksensationer för våra smaklökar.
Jag som jobbar på ett större mejeri, vet naturligtvis inte exakt från vilken ko mjölken till osten kommer ifrån. Men jag försöker aktivt följa debatten i media om hur djuromsorgen fungerar, för en god djuromsorg utan stress, innebär med all säkerhet en bättre mjölkråvara.
Jag tycker att det borde finnas utbildningar som kombinerar livsmedelskunskapen och tekniken. Idag blir det lätt att man i första hand önskar sig personal som kan teknik och så får de sen lära sig grunderna i livsmedelstillverkning och hygien.

Visst kan man jobba som livs-medelsarbetare även om man inte känner yrkesstolthet, men det är stoltheten som får en att göra det där lilla extra för att se till så att produkten verkligen blir bra. Så att den tillverkas och paketeras på ett säkert sätt, där det är rent och fint, där inga främmande föremål finns. Den stolthet man känner, när man hör någon säga, att produkten man tillverkar är bra. När man ser bilden framför sig av ett barn med ett gott bröd, som också bakats av en livsmedelsarbetare, en klick smör, en bit ost och en stor skiva gurka på, då känner man sig nöjd med sitt arbete.
Camilla Skog,
livsmedelsarbetare på Arla Foods