”Viktigt att ha fabriken kvar”

– Vi fick 2 200 namnunderskrifter mot att flytta Göteborgs Kex till Lettland och Riga på en och en halv dag. Det är inte så dåligt, säger Birthe Karlsson, maskinoperatör på kexfabriken.

Det var under försäljningen av de berömda Baddarna som namninsamlingen ”Stoppa utflyttningen av Göteborgs Kex” tog ett ordentligt kliv framåt. Till Kungälv åkte massor med Baddar-sugna konsumenter för att köpa de färska chokladöverdragna skum-kexen. Värsta köerna var på mellan tre och fyra timmar!
Birthe Karlsson var där från klockan 10 då försäljningen i Bräckboden började på fredagen till hennes skift började. Och så kom hon tillbaka även på lördagen.
– Vi gick längs med kön som snirklade utanför fabriken och samlade namn mot flytten.
Hon kan inte acceptera att kexfabriken flyttar. Det finns inte på kartan.
– Vi ska ta fajten och kanske vinner vi den. Många säger att det redan är bestämt, men vi kommer inte lägga oss ner platt. Det är här i Kungälv som den nya fabriken ska byggas, för det är här som den gamla fabriken har legat i 130 år.

Just nu är namninsamlingen mot utflyttningen det stora. Livsklubben har behov av så mycket stöd som möjligt. En löntagarkonsult har kopplat1s in. Och det gäller att visa för Orklas ledning hur fel deras idé är.
Försäljningen av Baddarna och uppmärksamheten kring namninsamlingen är ett bevis för hur förankrat varumärket är i Sverige.
– Bräckboden är ju Kungälvs största turistattraktion och det är klart att det inte skulle vara möjligt utan fabriken.
Hon har själv jobbat i fabriksförsäljningen
och vet hur stort det är för många i Väst-
sverige att komma till Kungälv och handla.
– Jag tycker att det ska finnas kvar livsmedelsindustri i Sverige. Den håller hela tiden på att bantas ner och flyttas ut till låglöneländer. Det är fel utveckling.
Hon har hört att 93 procent av svenskarna vill ha mat som görs i Sverige.
Den här trenden hoppas hon att ägaren Orkla lyssnar till och tar tillvara på och om man gör det blir slutsatsen att den nya kexfabriken, ska ligga där den alltid legat, alltså i Kungälv.
– Det tyckte alla som skrev under våra listor i fredags och lördags. Jag hoppas att företagsledningen ser kraften i det här. Det är ju här i Kungälv som kompetensen att göra våra kex finns och inte i Riga!
För många av de anställda är kexfabriken en hel värld. Så är det för Birthe, som ursprungligen är danska, och som träffade en Kungälvsbo under en semesterresa till Ibiza, i september 1978. Ett år senare flyttade hon till honom i Kungälv och började på kexfabriken. Där har hon jobbat i 39 år.
Idag är hon 59 år och har åter igen börjat på två-skiftet som är bättre betalt för att samla pensionspoäng. Hon blev fackligt aktiv 1994 som styrelseelev och har haft många olika uppdrag under åren.

Eftersom det fackliga arbetet emellanåt kan vara tungt, så har hennes många fritidsintressen varit en bra ”ventil”.
– Jag tycker om att pröva saker, att testa. Det är först då man vet om man gillar det eller inte.
När hon berättar är det många starka intressen, ofta åt det konstnärliga hållet. Hon är fotointresserad, har en liten Olympuskamera, har gått några fotokurser för Tony Meyer ute hos Annelie Utter (Naturresor) i Tjuvkil, och det handlar mycket om djur och natur. Afrika hägrar!
– Jag kan trampa iväg med kameran ut i naturen och lägga mig ner på marken för att ta bilder med makro, säger hon och visar en fantastisk bild som hon har i mobilen på grässtrån i en mosstuva med regndroppar.
– Bara att lägga sig i diket och fota när man ser sånt.
Förr i tiden gjorde hon också akvareller, fortfarande gillar hon att se Lars Lerins program på teve och skulle vilja ta upp målandet igen.

Vandringar gillar hon. Fick blodad tand efter en vandringsresa till Dolomiterna i Italien. Älskar djur och har just nu två katter, men längtar efter att ha hund igen. Trädgården tar sin tid, men sommartid är det – om det är fint väder – båten som gäller.
Hon har även mer udda intressen som sci-fi och Star Wars. Favoriten är Chewbacca. En av grannarna kom nyss hem från USA och hade en ”onepize Chewie” till henne.
– Sånt är kul, säger hon.
Några problem med att veta vad hon ska göra när hon går i pension har hon inte, men hon har gett sig sjutton på att också lämna något efter sig till nästa generation. Därför är det så viktigt att kexfabriken och jobben finns kvar i Kungälv.