Cirka ett år har gått sen kongressen 2017, och jag funderar på min kammare kring vad som har hänt sedan dess. För egen del sattes en oerhört stor boll i rullning, och en milstolpe i Mitt liv sattes.
Och jag kunde inte ha börjat min personliga resa på någon bättre plats under något bättre tillfälle än just under kongressen 2017.
Jag valde att komma ur garderoben inför alla dessa främmande människor, tänkte att ska jag hoppa så måste jag hoppa rejält för att komma igång med min egen process på allvar. Och jag var inte beredd på den omfamning, kärlek och förståelse jag skulle få. Den var överväldigande och bär mig än idag.
Jag känner mig så stolt över att få tillhöra Livs, ett förbund där vi värnar om varandra, kämpar för varandra och stöttar varandra. Värmen sprider sig i mitt bröst varje gång jag tänker på ögonblicket, när jag klev upp i talarstolen och hoppade. Och hur ni, mina kamrater, fångade upp mig i era armar.
Kongressen 2017, är kongressen då förbundet verkligen etsade sig fast i Mitt hjärta.
Tack, alla Livskamrater därute.
Jens Nordwander