När Oscar Garcia var ung var hans stora intressen rock och basket. Litteraturen kom senare. Han började skriva skönlitteratur i mitten av 80-talet. Då var han drygt tjugo år gammal, hade nyligen flyttat till Sverige och ville bekanta sig med det nya språket. Genom åren har det blivit många böcker. Han har doktorerat i spanska med en avhandling om hur gerillasoldaten skildrats i ett antal romaner från Centralamerika, han har skrivit noveller, aforismer, romaner och är nu aktuell med barnboken Mosaikgänget och den stinkande gubben.
Boken är tänkt till åldrarna 10-13 och illustrerad av Karin Fredriksson.
Hur har han funnit titeln?
”Det mångkulturella svenska samhället är som en mosaik, en helhet som består av små delar som ofta har olika färg. Barnen i berättelsen har olika kulturella bakgrund hemifrån och därför kallar de sig själva Mosaikgänget. Den stinkande gubben bor i samma område som de. Det är en man som tycker om att fotografera lättklädda barn och lockar dem med cigaretter och sprit.”
Boken väjer inte för svåra ämnen som barnpornografi och barns utsatthet, men samtidigt är det inte en helt igenom mörk berättelse. Barngängets vänskap gör att de står upp för varandra och dessutom blir de påverkade av en ny vikarie som är ganska annorlunda.

Claudia Rimbombante anländer med kängor, svarta kläder och många nya idéer och färdigheter som får både mig och barnen att undra om hon egentligen är en häxa. Hon bryter upp skolans uppdelning mellan lärare och elever, placerar barnen i en ring och är mer intresserad av att lära sig från dem än att själv lära ut. Hon frågar ut dem om deras drömmar och låter Felipe, född vid Anderna, lära de andra eleverna om Chile. Hon gör ett starkt avtryck, så starkt att Gustav köper ett par kängor istället för ett dataspel.

Det finns ingen ensam huvudperson i boken utan Mosaikgänget handlar om flera personer: det är tjejerna som röker och dricker, datakillen, plugghästen och som ett ständigt hot finns den stinkande gubben som barbröstad (eller helt naken) fotograferar tjejer genom sitt fönster och försöker lura in dem till sig.
På lördagen ska Fatima ha födelsedagskalas och hela gänget är bjudna. Men en av tjejerna kommer inte dit. Det är nu alla får visa sina rätta färger. Inte heller vikarien är den jag tror att hon är. Garcia presenterar sitt gäng grundligt och det får mig att tro att det inte är sista boken vi får läsa om dem.

Till den som själv vill börja skriva säger Garcia:
– Tro på dig själv! Men räkna med att några inte kommer att bry sig ett dugg om det du gör, medan andra kommer att kritisera dina texter därför att de inte liknar det de läst förut. Men du vet vad du vill. Det är bara att fortsätta sin egen väg och utveckla sin egen stil.
Och han har verkligen en egen stil, en yngre läsare har skrivit att hon gillar boken jättemycket för att den inte är som alla andra böcker. Jag kan bara hålla med.
Henrik Johansson
Oscar Garcia, Mosaikgänget och den stinkande gubben , Semafor förlag 2018.