Cecilia Perssons allra första bok, för femton år sedan, tillägnar hon Charles Bukowski och alla andra pokeransikten. I hennes nya, När det händer har det redan skett, förklarar ett diktjag sig medskyldig till att aldrig vilja veta vad som fanns bakom clown-ansiktet.
Jag frågar om man kan dra en linje däremellan: om att veta och inte vilja veta? Om vad man egentligen kan veta om en annan person?
– Ja, jag är intresserad av det förvridna och anti-hjälten som en slags arketyp. Trickstern, som i fablernas berättelse är den som luras och är något annat. Gollum, i Sagan om ringen, är en karakteristisk antihjälte som har en central roll för att hjältarna ska bli tydliga.
I Bukowskiboken handlade det mycket om kön och sexualitet och det är en punkt som sätts i När det händer har det redan skett.
– Bukowski är ärlig med att han är en skitstövel och det föredrar jag, framför män som utger sig för att vara reko men är skitstövlar bakom normalitetens masker.

Du snodde jobbet från
mig i underbudskonkurrens
och det fanns inga känslornas
fackliga företrädare som kunde ta den lönestriden

Känslornas ekonomi är ett annat spår. Vad gör det här samhället, den här ekonomin med våra känslor för varandra?
– Det är ständigt närvarande, som brännmärkt i våra kroppar. Varför vi skrattar när vi skrattar och gråter när vi gråter och känslor är ett intrikat maktfundament.
Hon ger ett exempel: vi går upp när väckarklockan ringer för att det är ett krav i ett kapitalistiskt system och sedan talar vi om trötthet och leda som följer, men vet vi vad vi känner?
– Moral och moralism är också i allra högsta grad delaktigt i att vi beter oss som det förväntas och här kommer antimänniskan in som en reflektionsyta, som gör det lättare att se vad som förväntas av oss för att bli accepterade och ingå. Jag känner mig mer hemma i det ”icke-normala” än i det ”normala” även om det ”icke-normala” gör livet svårare, men det är mer intressant och givetvis tacksamt att skriva om.

När jag tolkar det som att hon tar upp kärlek som ett slags medberoende fyller hon i.
– All kärlek är medberoende i högre eller lägre grad men i relationer där någon missbrukar, slår eller på andra sätt kräver mycket utrymme, är medberoendemönster mer uppenbart, säger hon och fortsätter:
– Det är tveeggat med intimitet och kärlek. Den sköra hinnan mellan närhet och utplåning. Solidaritet och autonomi. Att älska fel människa kan kosta en livet. Vi kan dö av olycklig kärlek. Den depressiva kärleken är självförbrännande, och våra erfarenheter får mening först när vi kan lära av dem.
Hon tror att mörker är en starkare kraft än ljus och därför är det lätt att uppslukas av mörker, både sitt eget och andras.
Men mörkret, brist på ljus, är också en källa till hennes skrivande, men som människa vill hon leva i ljuset. Det finns en dubbelhet där, en dubbelhet som märks och ger näring åt texterna.
Och att inte skriva är inget alternativ.
– Skriva ger mitt liv mening och så tolkar jag allt i mitt liv; via språk. Det är ofta roligt att skriva. Jag vet inte vad jag skulle kunna ersätta att skriva och kärlek till litteraturen med.
Henrik Johansson
När det händer har det redan skett, Cecilia Persson, Venaröd Förlag, 2018