Nästan från första dagen som förtroendevald satt jag med vid förhandlingsbordet på min fabrik. Styrelsen bestod då endast av ett par eldsjälar som behövde förstärkning. Det är en vanlig bild av hur en klubbstyrelse ser ut – ett par människor som besitter all kunskap och ska vara motpart till arbetsgivaren. Nu är Livs en organisation som är större än de enskilda arbetsplatserna, en organisation med ombudsmän och regionalt förtroendevalda som hjälper oss men tyvärr är det fortfarande en vanlig bild: för få med för många uppdrag och verkligheten att arbetsplatsklubben läggs ner den dagen den sittande ordföranden försvinner.

Hur ska vi få fram nya förtroendevalda till klubbar och förbund, ska vi lova guld och gröna skogar? Det tycker jag verkligen inte att vi ska. Uppdraget som förtroendevald ska vi inte ta lätt på: Det är vi som är motparten till arbetsgivaren på arbetsmarknaden, det är vi som är skyddsombud som gör arbetsplatserna säkrare, det är vi som tillsammans hjälper varandra och arbetar för att alla ska få en säker och trygg vardag.
Som förtroendevald har jag fått gå utbildningar inom arbetsmiljö, förhandling, retorik, ledarskap, arbetsrätt och många fler därtill. Jag har fått träffa andra förtroendevalda från arbetsplatser över hela landet och tillsammans med dem har jag byggt på min kunskap för att stärka min arbetsplats, men även stärkt mig själv som person. Som regionalt förtroendevald har jag fått komma ut till andras arbetsplatser och verkligheter. Jag har fått se hur överarbetade arbetare försöker hjälpa varandra mot en arbetsgivare som till synes har all makt. Jag har fått se ett förbund byggt på eldsjälar som gemensamt vill stärka arbetarna och ge dem en drägligare vardag och i förlängningen ett bättre samhälle och en tryggare värld.
Är fackföreningarna och förbunden perfekta då? Nej, såklart inte. Vi består av människor som gör misstag och felar. Det är lätt att rasera och förstöra förtroenden i media, eller vid enskilda möten som inte blir bra för den delen. Det finns förtroendevalda som är ”namn på pappret”, eller bara fyller en plats för sin egen vinning och inte delar våra värderingar av allas lika värde. Men dessa är få och de behövs bytas ut.

Det är tufft att vara förtroendevald, det är stort att få andras förtroende att representera dem. Det är något jag tycker att alla kan prova på. Vi behöver nya skyddsombud och arbetsplatsombud, försäkringsinformatörer och ungdomsansvariga, fler med lokala och regionala uppdrag. Fler som vill förbättra sin och andras situation, fler som vill ha bättre och tryggare arbetsplatser. Det är nyttigt och det är lärorikt och det är väldigt mycket jobb att vara förtroendevald, men samtidigt är det väldigt, väldigt roligt.
Andréas Frögren,
teamledare på pastafabriken Lantmännen Cerealia Järna