Det kanske enda riktigt glädjande med årets riksdagsval är att det var fler som röstade jämfört med förra valet, 87,18 procent 2018 mot 85,81 procent 2014. Det visar att medborgarna bryr sig och tycker att det är viktigt med demokratin och att rösta.
En förklaring till varför engagemanget varit så stort tror jag är det fackligt-politiska samarbetet som nog aldrig varit så intensivt som i denna valrörelse och som också sägs ligga bakom den slutspurt som Socialdemokraterna, S, gjorde och som överträffade alla förväntningar, aldrig tidigare har partiet kommit igen så mycket sista valveckan.
Hur har detta fackligt-politiska samarbetet sett ut? Framförallt har det handlat om samtal som fackligt aktiva genomfört under valrörelsen. Målet var 500 000 samtal men i slutänden genomfördes cirka 660 000 samtal. Fackligt aktiva livsmedelsarbetare har deltagit, och i förhållande till förbundet storlek gjort en stor insats. Totalt har det registrerats 39 175 samtal, varav 3 818 telefonsamtal och 35 357 samtal vid arbetsplatsbesök. En eloge till alla som genomfört detta med sådan bravur.

Varför är det så viktigt med dessa samtal? Jo, det har handlat om att berätta vad som står på spel. Fokus har varit på fackliga frågor. Det har också handlat om en oro för att Sverige skulle förändras i grunden då det såg ut som att Sverigedemokraterna, SD, skulle gå fram väldigt kraftigt men så blev inte fallet. Efter att alla röster räknats så står det klart att S med 28,4 procent är det parti som fått flest röster och att de rödgröna med totalt 144 mandat blev det största blocket.
Även om det historiskt sett är ett dåligt valresultat för S så är det bra jobbat utifrån de låga förväntningarna. Det kunde gått betydligt sämre för S och anledningen är de högerpopulistiska vindar som blåser i Europa där socialdemokratiska partier gått tillbaka. Det brukar också straffa sig att sitta i regering och det har varit en mycket tuff mandatperiod. Någon traditionell socialdemokratisk reformpolitik har det inte funnits stöd för i riksdagen.
Ett glädjande besked fick dock väljarna i elfte timmen; S vill införa en familjevecka; en extra veckas ledighet per år för föräldrar. Tyvärr blir det svårt att genomföra om inte något av de andra partierna i alliansen också tycker att det här är en bra idé.
Det som man som väljare kan ta till sig är att varje röst räknas. Det skiljer bara ett mandat mellan de båda blocken. Detta enda mandat avgör vilket block som är störst. Alliansen struntar i det när de säger att de vill bilda regering och det ligger dem i fatet. För om de inte vill ta stöd av SD så är S det största partiet och de rödgröna det största blocket.
Vid vår pressläggning är det ovisst hur en ny regering kommer se ut, men valresultatet talar för att väljarna sagt nej till blockpolitiken. Det finns inte längre två block, ett vänster och ett höger, som står emot varandra utan det är tre, och det tredje är ett högernationalistiskt som ingen av de två andra vill samarbeta med. Den enda rimliga slutsatsen blir att bilda en mittenregering som får söka stöd i riksdagen för de sakfrågor man kan enas om.
Men det demokratiska engagemanget tar inte slut här. Nu gäller det att hålla liv i de politiska samtalen ute på arbetsplatserna. Det kan också leda till att fler blir politiskt aktiva. Livsmedelsarbetarna är duktiga på det men kan självklart bli ännu bättre.