”Facebook passar en reptilhjärna”
Det är fler än någonsin som har sociala medier som sin främsta källa till politiska nyheter. Det är inte längre nyhetsredaktionerna som bestämmer vad som ska diskuteras i den politiska debatten, säger Lusen triumferande och skruvar på sig.
Lusen är så trött på alla som tror att det fortfarande är som vanligt. Herregud, förstår de inte något av den nya digitala tekniken, artificiell intelligens och Big Data?
– Det har faktiskt hänt saker, säger han, och just då börjar våra magar att kurra ljudligt, vilket kan upplevas som pinsamt, men i själva verket handlar det bara om att luft i tarmkanalen pressas runt i samband med matsmältningen.
Lusen säger att vi måste förstå vad som är på gång och då kan vi inte hålla oss längre utan börjar prutta, vilket kan tyckas underhållande, men det är egentligen bara ett tecken på för mycket fiberrik mat.
– Måste ni göra så? frågar Lusen och börjar berätta om opinionsundersökningar som görs online och som säger att Sverigedemokraterna går framåt under den pågående regeringsbildningsprocessen.
Enligt Lusen är det dessa undersökningar på nätet, dit människor frivilligt söker sig för att delge sina åsikter, som ligger allt mer till grund för hur politiker och allmänhet bedömer opinionsläget.
– Förstår ni något av det jag säger? frågar Lusen, samtidigt som vi långsamt drar in luft genom näsan för att kunna slappna av, men då uppstår ett pipljud som är ett klassiskt tecken på snuva. Snor har fastnat i andningskanalen och vi drar ner det i munnen.
Om man är känslig för vad andra människor tycker om en så torgför man inte sina politiska åsikter på sociala medier, visar en ny undersökning av tidskriften New Media & Society. Det är således de socialt hårdhudade som syns på sociala medier, de som inte är rädda för att bli avvisade.
– Vi måste börja ta till oss det mest grundläggande, säger Lusen, och just då hörs ett brusande ljud som inte är tinnitus, eftersom det är ett mer ringande spökljud. Det här är som en porlande bäck och det beror på att blodet färdas i artären bakom örat och då börjar vi hicka, vilket i sig inte är farligt, men det kan ta timmar innan det går över och då är redaktionsmötet slut.