Två statsministeromröstningar har hållits, varken Ulf Kristersson (M) eller Stefan Löfven (S) har fått riksdagens stöd för att bilda regering. Två omröstningar återstår nu. Går de inte heller vägen så väntar extraval.
Enligt talmannen Andreas Norlén (M) så är det mycket osannolikt att det skulle bli någon annan än Stefan Löfven eller Ulf Kristersson som åter kommer föreslås som statsminister. Fram till den 16 januari, då den tredje omröstningen ska hållas, sätter talmannen press på båda partiledarna att söka stöd för sina kandidaturer.
Varför är det så svårt att få till en regering? En förklaring är att det har uppstått ett mittblock i svensk politik som en följd av Sverigedemokraternas framgångar. Den borgerliga delen av denna nya mitt är tagen på sängen. Den vill inte vara någon ny mitt. Men den har svårt att leva med en glidning åt det nationalkonservativa högerhållet och den har övergett sitt socialliberala arv som var grunden för samarbetet med Socialdemokraterna.
Centern och Liberalerna måste hitta sin plats i det nya politiska landskapet. Därför dröjer det.
Till råga på eländet har riksdagen klubbat igenom den budgetmotion som Moderaterna tillsammans med Kristdemokraterna lagt fram och som gått igenom tack vare stöd från SD.

Många protesterar nu mot denna M-KD-budget som innehåller neddragningar för att kunna sänka skatten med drygt 20 miljarder kronor. Glada dagar för de som tjänar mest och får stora skattesänkningar. Men tråkigt för övriga löntagare, vilket vi berättar om i detta nummer. Samtidigt är denna ”katastrofbudget” som den kallats en föraning om vad som komma ska om alliansen med stöd av SD bildar regering. Ojämlikheten kommer att förvärras. Det svenska samhället kommer att dras isär ännu mer. De rika kommer att bli ännu rikare medan de fattiga blir ännu fattigare.

Inför den andra statsministeromröstningen den 14 december var det många som var tveksamma till huruvida Stefan Löfven skulle lyckas få med Centern och Liberalerna på tåget. Det var digra kravlistor som presenterades av de borgerliga mittenpartierna. Skulle det verkligen vara möjligt att komma överens över blockgränserna? Ja, ett tag verkade det faktiskt så.
Men så backade Centern ur i sista minuten. Skälen är till viss del höljda i dunkel. Av det som framkommit kan man konstatera att det handlar om frågor som rör arbetsrätten. Varför vill Centern ge sig på den svenska modellen? Svaret är att partiet under början av 2000-talet utsattes för en stark nyliberal påverkan och att man därefter ser samarbete mellan arbetsmarknadens parter som något problematiskt. Det hämmar effektiviteten och tillväxten. Istället ska marknaden råda full ut. Och där står Centern och även Liberalerna idag och velar. De har helt enkelt gått vilse i det nya politiska landskapet.

Gör om och gör rätt, som det brukar heta. Det är inte försent att göra ett nytt försök att nå en mittöverenskommelse. Den 16 januari hålls nästa omröstning. Misslyckas partierna att komma överens återstår en fjärde omröstning som enligt talmannens plan ska hållas den 23 januari. Går det inte heller då vägen så ska ett extraval hållas inom tre månader, det vill säga senast den 21 april. Det är bara att hoppas att så inte blir fallet. Det vore ett stort misslyckande för vår demokrati som nyss fyllt 100 år.