Kenneth Jensen, Tragedie plus tid gange ni Gyldendal 2017.
”Han är insmord i blod och skit, han, som avlivar kreaturen. Jag vet inte vad han heter, han säger aldrig något på rasterna, stirrar för det mesta bara tomt ut i luften, som om han har lyckats hitta en frizon mitt i alltsammans, mellan blod, skit, arbetskamrater och chefer.”
I Tragedie plus tid gange ni av Kenneth Jensen kan man säga att Kenny är huvudkaraktär, men man kan också säga att hans liv utgör inramningen för korta berättelser som ofta handlar om andra, till exempel hans arbetskamrater på slakteriet. Det är ingen sammanhängande roman med en rak handling, utan snarare brottstycken av arbete, personporträtt och anekdoter. Där finns en distanserad och ganska brutal humor. Som när man av misstag slaktar en arabisk fullblodshäst.
Ursprungligen kom Jensen ut med Tragedie plus tid och den blev lite av ett genombrott. Den byggdes sedan ut med fler delar och blev längre – ”gange ni” – gånger nio, men kärnan var skildringen av livet på ett danskt slakteri.
I sin senaste upplaga börjar boken med en idyllisk dansk barndom. De röda korvarna, med sin saft och kraft, sin senap, symbolik och ketchup kommer redan i första meningen. Men för att dessa röda pölser ska kunna existera måste någon arbeta inom livsmedelsindustrin, och detta arbete är långt ifrån en paradisisk tillvaro.
”Grillsäsongen är över oss. Det är så mycket kött att packa att vi inte hinner, det har tornat upp sig och faller ner på golvet. Jag står vid rundbordet vid slutet av bandet, dit det utskurna kommer, sliter, genomblöt av svett, för att försöka få berget att minska. Jag tror för ett ögonblick att det är blod som droppar från min panna, och drar fingrarna över den för att se.”
Från slakteriet fortsätter Kenny ut i världen: för att arbeta på fiskodling, som Risifruttiförsäljare, som medicinblandare. Han hinner bli gift och börjar skriva. Får felaktiga diagnoser och tunga mediciner av en nu brottsdömd psykiatriker. Blir förtidspensionär och ett liv som präglas av en tilltagande besatthet och paranoia.
Tragedie plus tid gange ni av Kenneth Jensen finns, mig veterligen, hos två svenska bibliotek. Det ena exemplaret har jag i handen och det andra bor i Svenska Akademiens Nobelbibliotek. Det är synd att boken inte är bättre representerad, och att den ännu inte översatts till svenska.
Så min sista förhoppning får bli att boken översätts. Det är den väl värd.
Henrik Johansson