Inget mästerverk men räcker långt ändå
Året är 1961. Platsen är Södermalm i Stockholm, vid denna tid en utpräglad arbetarstadsdel och inte som idag befolkad med hipters med helskägg och för korta byxor. 12- 13-åriga Solfrid bor med sin mamma – fadern har lämnat hemmet tillsammans med en kvinnlig arbetskamrat.
Modern arbetar på en verkstad som gör etuier klädda med sammet och Solfrid får även hon bidra till försörjningen genom att arbeta extra på ett bageri. Pengarna räcker ändå inte till, vilket är orsaken till att modern hyr ut till inneboende. Deras första hyresgäst heter herr Lorca och kommer från Spanien. Han har med sig smärtsamma erfarenheter från det spanska inbördeskriget och bjuder på exotiska frukter, mandariner. Sedan kommer den buttre finländaren herr Kotka och italienaren Angelo, en flickjägare och mandolinspelare.
Förhållandet mellan Solfrid och hennes mamma präglas av värme och omtanke, de är mera som systrar än som mor och dotter. Detta får sig en törn när modern börjar sällskapa med Gusti från Estland. Så än mer när det visar sig att han stridit för nazisterna under andra världskriget, något som han dock med emfas hävdar att han var tvingad till. Förhållandet varar dock inte så länge och allt återgår till det vanliga.
Detta är den mest intensiva delen av det kalla kriget mellan USA och Sovjetunionen och i skolan får Solfrid och hennes klasskamrater lära sig hur man ska skydda sig mot den hotande atombomben och var skyddsrummen är belägna. Skräcken var reellt hot, särskilt under den så kallade Kuba-krisen, då supermakternas kärnvapenbestyckade vapen stod redo att avfyras.
Solfrid är i puberteten och drömmer om att bli av med sin oskuld. Först svärmar hon för herr Lorca, men det stannar vid en kyss. Sedan utser hon en engelsk sjöman, Adi, till den som skall ordna saken. Hur det går får läsaren inte reda på, för boken slutar just innan de ska träffas för andra gången och ”det” ska ske.
Lena Kallenberg är en erfaren och flera gånger prisbelönt författare som vet hur man berättar en historia, med fin känsla för detaljer och dialog. Boken om Solfrid är väl inget mästerverk, men räcker långt ändå.
Hans Falk
Lena Kallenberg, Min mamma hade många inneboende, Karneval Förlag 2018