Vegetarisk satsning rullar på banden

Att köttätandet bör minska hörs allt oftare i debatten. Marimat i Stora Levene har tagit frågan på allvar och producerar idag enbart vegetariska produkter. Det har visat sig vara en lyckad satsning.
Det har gått tio år sedan jag senast besökte Marimat. På den tiden varvades köttbullar och hamburgare med vegetariska produkter och det var köttprodukterna som dominerade. När jag nu är tillbaka är fabriken utvändigt sig väldigt lik. Invändigt är det stor skillnad, i dag är det endast vegetarisk produktion som gäller.
– Det var svårt att förklara hur vi kunde vara köttfabrik ena dagen och vegetarisk fabrik nästa dag. Så 2016 valde vi att avsluta vår produktion av färsbaserade produkter. Det här ligger i tiden. Det sätt som vi lever på är inte hållbart, berättar kvalitetschef Niklas Lexén som också är arbetsmiljöansvarig.
Satsningen på vegetariskt har gått över förväntan. De senaste åren har antalet anställda mer är tredubblats och nu jobbar totalt 35 personer på fabriken. Det är treskift som gäller i produktionen som blivit allt mer automatiserad i takt med att nya maskiner köpts in. Mycket som produceras är legoproduktion till de stora livsmedels-kedjorna, men på fabriken tillverkar de även rätter gjorda på bönor under det egna varumärket Beat. Dessutom har en helt ny produkt tagits fram som heter Oumph. Det är ett namn som kräver sin förklaring.
– Vi hade en kock som kom på det. När man gör en produkt som är väldigt god finns inget bra ord för det, då säger man ofta att den är ”oumph”, berättar Jacek Zbutowicz, produktionschef.

Oumph, som är baserad på sojabönor, är en produkt som säljer bra, inte minst utanför landets gränser. Till en början gick exporten framför allt till Norden, men
nu exporterar man även till Storbritannien.
– Det finns hopp om ännu mer export, berättar Jacek Zbutowicz.
Bakom denna förhoppning finns Food för progress, ett företag som startats inom koncernen för att marknadsföra de egna varumärkena. Flera priser har företaget kammat hem, som Livsmedelsföreningens Livsmedelspris 2015, Årets dagligvara 2016 och ett norskt food service-pris 2018.
I takt med att företaget har vuxit har det märkts en allt hårdare konkurrens om personal då det finns många livsmedelsföretag i närområdet.
– Vi har på senare tid upplevt att det varit svårt att få tag på personal, säger Niklas Lexén.
Det är en ny situation. Tidigare hade de flera hundra sökande när de satte in en platsannons i lokaltidningen, nu är det bara en handfull sökande. Samma problem har de haft när de gått via Arbetsförmedlingen.
– Sist fick vi fyra som sökte jobb hos oss för att de var tvungna att söka, inte för att de var intresserade.

Som han förstått det är detta ett problem som hela livsmedelsbranschen tampas med och värre kommer det att bli. Enligt en studie som gjorts, se Mål & Medel nr 12 – 2018, har livsmedelsbranschen ett rekryteringsbehov på mer än 25 000 personer innevarande år och inom fem år ytterligare 7 000.
Inhyrda vill Niklas Lexén ogärna ta in. Han vill ha anställda under egen flagg, som han uttrycker det. Men det är en utmaning att få tag på folk som är intresserade. Ändå ligger Marimat i framkant när det gäller vegetarisk produktion och stora investeringar har gjorts för att förbättra arbetsmiljön
och bygga bort slitsamma arbetsuppgifter.

• Lönerna? Vad ligger de på?
– De ligger på avtalet.

• Är det ett problem att lönerna ligger på avtal och att livsmedelsbranschen är en låglönebransch?
– Alla vill självklart ha mer i lön men jag upplever inte att lönerna är det stora problemet.
Nej, det som han vill sätta fokus på är hur branschen på andra sätt kan bli mer attraktiv att jobba inom. Som det är idag är det svårt att formulera vilka yrkeskunskaper som krävs. Han efterlyser en gymnasieutbildning som riktar sig till livsmedelsindustrier som Marimat.
– Det fanns tidigare en sådan utbildning i Skara, men den är tyvärr nedlagd.
Som sagt har Marimat gjort sig känt för sin hållbara livsmedelsproduktion. Det är samtidigt en del hemlighetsmakeri kring deras flaggskepp Oumpf. I den hall där denna produktion sker släpps jag inte in. Där-emot i den del som kallas gröna hallen där det denna fredag produceras falafel.
Det är ganska högt buller och hörselskydd är ett måste. I övrigt stämmer det att produktionen inte kräver mycket handpåläggning, är i stort sett automatiserad och det är framför allt övervakning som gäller.

Det som utmärkte företaget för tio år sedan var att majoriteten som jobbade här var från Polen. Så är det fortfarande. Släkt och vänner till de anställda har sökt sig hit och blivit kvar.
Bland de som är kvar sedan jag besökte fabriken förra gången är Dariusz Szustak. Jag minns honom väl, intervjuade både han och hans fru. Att få bo i Sverige var en dröm som gått i uppfyllelse, paret hade precis köpt hus och pluggade svenska på fritiden. Det har gått bra för honom på fabriken, han är i dag arbetsledare för sitt skiftlag. Sämre gick det med äktenskapet, han och hans fru har bestämt sig för att gå skilda vägar.
– Vi ligger i skilsmässa och ska sälja huset.
De jobbar fortfarande båda på fabriken, men på olika skift. Båda har också fortsatt att vara medlemmar i Livs. Det är de flesta på Marimat. En gång i tiden hoppades de anställda på att kunna dra igång fackklubben som lagts ned, men det har hittills inte skett. Den ende med fackligt uppdrag är Dariusz Szustak, som är skyddsombud sedan sex år tillbaka.
– Den som var skyddsombud slutade och jag var den ende av oss som då var medlem som kunde tänka mig att ta på mig uppdraget, berättar han.
Han har gått en rad olika utbildningar och går regelbundet skyddsronder, men inte så ofta som han skulle vilja.
– Det är mycket på gång som påverkar arbetet. Fabriken har byggts ut i omgångar och vi har fått nya produkter.
Stort var det för honom när de helt slutade att producera köttprodukter. Han är själv vegetarian sedan nästan ett år tillbaka, äter bara raw food, det vill säga vegetarisk icke uppvärmd mat.

Utöver de från Polen finns det en grupp arbetare som sökt sig hit från Litauen, som Taura Jonaityte som jobbar i slutet av produktionen i den gröna hallen.
Hon flyttade till Sverige från Litauen 2008 för att hon ville göra något nytt, hade precis gått ut skolan. Det var en väninna som jobbade på fabriken som tipsade henne om jobbet på Marimat.
Hon talar bra svenska, har tagit alla
chanser hon har fått att lära sig språket.
– Jag har även lärt mig polska eftersom de flesta på fabriken talar polska.
Hon roterar mellan de olika produktionshallarna, nästa vecka är det produktion av Oumph som gäller. Hon är inte själv vegetarian.
– Jag äter det mesta, älskar godis.

I lunchrummet träffar jag lite senare Agne Spangeleviciute som var väninnan som tipsade Taura om jobbet på Marimat. De känner varandra sedan de gick i skolan i Litauen. Själv hade hon en faster som jobbade här och som fick henne att söka sig hit. Hon var då bosatt på Irland där hon först jobbat i ett tvätteri och sedan utbildat sig till hårfrisörska.
– Men jag trivdes inte där, varken med vädret eller med människorna. Det var därför jag sökte mig hit. Här känner jag mig hemma och blir nog kvar.
Hon har precis kommit tillbaka från att ha varit mammaledig. Hon har två barn, en flicka som är nio år och en pojke som är elva månader.
– Det har ändrats mycket under de månader som jag varit borta, det är mycket som jag måste lära mig.
Hon pratar bra svenska men suckar och säger att hon glömt mycket av det som hon lärt sig när hon studerade. Det blir mycket polska, både på jobbet och hemma då hennes man är från Polen. Hon konstaterar att barnen inte har det lätt.
– Jag pratar litauiska med mina barn, deras pappa talar polska med dem och i skolan är det svenska som gäller.
Hon är medlem i Livs, har varit det sedan hon började på fabriken.
– Vi pratar mycket om facket och att det är bra att kunna få hjälp. Vi får också regelbundet besök från Livs då vi får information.

Allt som produceras på fabriken fryses ner. Michael Cholewa är varmt klädd för att klara en temperatur på minus 24 grader.
Även han är från Polen och har släkt på fabriken. Han jobbade här fem somrar i rad innan han fick fast jobb i produktion för tre år sedan. Det var då han flyttade hit. För fyra månader sedan började han jobba på logistikcentralen
– Det är ett bra jobb, jag trivs med det.
I sommar ska han bli pappa. Mamman till barnet jobbar även hon på fabriken, men är ledig denna dag.
Ett visst motstånd har han haft till att lära sig svenska, har hittills klarat sig bra på polska och engelska. Samtidigt så har han nu en arbetskamrat som jobbar i frysen som är svensk.
– Det går så där. Ibland när jag vill säga något fort så börjar jag på svenska och slutar på engelska.