”Det var ett sätt att behålla jobbet att ta över”
Godisfabriken i Bengtsfors hade inte funnits kvar om det inte varit för tre anställda från produktion, kontor och verkstadsgolv, som gick in och köpte fabriken 1992.
– Den dåvarande ägaren Leaf ville lägga ner eller sälja fabriken. De var inte intresserade av att tillverka lösgodis. Dessutom hade de fabriken i Gävle, berättar Markku Eira och fortsätter:
– Det var ett sätt att behålla jobbet att ta över. Visst var det ett risktagande men det var inget jag tänkte på. En trygghet var att vi hade kunder som lovade att köpa från oss.
Förutom delägare är han personalchef. Han är också den som jobbat längst på fabriken, han började den 10 augusti 1973. Han jobbade i produktion fram till övertagandet och har även varit klubbordförande.
– Jag jobbar fortfarande en hel del i produktion. I morse var jag på plats kl 5.15 för att plasta in pallar.
Med facit i hand så kan han konstatera att det gått bra, fabriken är ju kvar. Dals konfektyr är idag en av få medelstora godisfabriker i Sverige. Många har sedan början av 2000-talet försvunnit, antingen lagts ner eller flyttat utomlands, senast Warberg Candy Group.
I dag säljer Dals framför allt lösviktsgodis, men även påsgodis (cirka tre miljoner påsar om året) till de stora livsmedelskedjorna. En hel del går också på export till Tyskland, England, Finland, Danmark och Norge men även till USA via en grossist.
I närområdet finns ytterligare två godisfabriker; Grahns konfektyr och Trollgott, men de konkurrerar inte med varandra, berättar Markku Eira.
– De som driver dessa fabriker har tidigare jobbat på Dals. Vi samarbetar, för vi gör inte samma saker och har inte heller samma kunder.
Markku Eira fyller 65 år i september och funderar på att gå i pension. Innan vi skiljs berättar han något oväntat. På 1990-talet hjälpte han en kompis att starta en godisfabrik i Aleppo i Syrien. Det var en ganska stor fabrik med 200 anställda och han var på plats i samband med att tillverkningen drog igång.
– Jag vet inte hur det gått för fabriken. Min kompis dog innan kriget. Men fabriken är troligen sönderbombad. Det har känts extra när jag sett bilder därifrån.