När Lusen promenerar på Olof Palmes gata tappar han orienteringen. Det händer så plötsligt att han först efteråt när han står inne på Alfa Antikvariat med häftet i handen riktigt förstår vad som har hänt. Och hur märkligt det är.

I handen håller han ett tunt häfte, 67 sidor, litet till format, 11,5 x 18 cm och påtagligt medtaget av ålder, men fortfarande fullt läsbart med en rubrik i svart som lyder ”Vad är” i ett typsnitt som härmar prydlig skrivstil, kanske 48 eller 52 punkter högt.
Det följs av Times i versaler, samma storlek, men i rött och avslutas med ett frågetecken, också i rött. De två orden är ”DEMOKRATI” OCH ”INDUSTRIELL” och det är det senare som står före det förra.

Lusen har satt sig ner på en pinnstol för att återfå balansen och sitt nyktra logiska tänkande. Redan på omslaget ställs frågan och svaret består av två led, varav det första är en definition.
”Folkvälde är baserat på principen om människornas likvärdighet, oavsett ras, kön, börd, religion, politisk åskådning och ekonomisk ställning.”

Så enkelt är det, tänker Lusen, när han sitter med det lilla häftet i handen. Det gör honom lugn. Det är inte nytt. Den innebörden av demokrati lärde han sig redan i grundskolan, även om inte ”ekonomisk ställning” då var något som betonades.
Det är alltså inte det första ordet som bildar den explosiva brygden utan det andra, men det är inte heller sant för det är inte i sig anstötligt, det kommer från latinet och betyder ”flit”, ”sysselsättning”.
Det är kombinationen, sammansättningen, som är chockerande. Det är ett starkt ord, tänker Lusen, men han kan inte hitta något annat ord för att beskriva det som hänt. Han gick på Olof Palmes gata på väg mot restaurang Hubertus, dit Sveriges statsminister brukar gå, för att äta lunch och passerade Alfa Antikvariat.

Och nu sitter han med det lilla häftet i handen och läser: ”Men hittills har de anställda saknat insyn i företagets organisation och ekonomi, de har inte fått göra sin stämma hörd i frågor, som gällt produktionens teknik, planering och utveckling.”
Snart är det Bönsöndagen, tänker Lusen och reser sig upp. Då ska jag göra min stämma hörd.