”Helt otroligt att bli nominerad till hjälte”

Att ha blivit nominerad till årets fackliga hjältedåd 2019, tycker mejeriarbetaren David Ly Bayard, var stort. Nu väntar nya utmaningar, till hösten ska han börja utbilda sig till kock.
Det har gått ett par månader sedan årets fackliga hjältedåd utsågs vid LO:s Ungforum. David Ly Bayard hade nominerats för sitt arbete med skolinformation, demokratiutveckling och sitt fackliga politiska engagemang.
– Även om det inte var jag som i slutänden utsågs så var det helt otroligt att ha blivit nominerad. Just att få den bekräftelsen, att det jag gör, det går att likna vid ett hjältedåd, säger han.
Vi sitter hemma i hans lägenhet i Falköping en solig dag i mitten av maj. Framåt eftermiddagen ska han gå på sitt skift på Arla Foods i Götene, i den del av anläggningen som går under namnet Alexander och där ostförädling sker.
Han ber om ursäkt för att det är lite rörigt i lägenheten. Den är uppsagd till sista maj. David och hans sambo ska flytta till Örebro. Där av alla flyttkartonger, förklarar han.
– Till hösten ska jag börja vid restauranghögskolan i Grythyttan för att bli kock. Jag har även sagt upp mig från mitt jobb på Arla, arbetar min sista arbetsdag den 19 juli.
Det ser han fram emot, han vill få ut mer av livet än vad han fått på Arla Foods i Götene.
– Till slut har jag nått en gräns där jag känner att jobbet är för alienerande. Det fick mig att göra slag i saken. Jag har sökt in tidigare till Grythyttan och kommit in men tackat nej av olika anledningar, men nu funkar det.

David Ly Bayard tycker om att laga mat, vilket det stora köket som upptar halva lägenheten skvallrar om.
– Det jag gillar är att börja med råvaror som var för sig inte säger så mycket men som går att förvandla till en rätt som är fantastiskt god. Att få möjlighet att skapa med händerna och nå snabba resultat, det är anledningen till att jag vill bli kock, säger han och fortsätter:
– Det är väl det som jag känt att jag saknat inom industrin, att få utlopp för kreativiteten. Det är ganska monotona arbetsuppgifter som gäller vid linjen där jag arbetar.
På mejeriet i Götene började han som sommarjobbare 2013. När han fick fast jobb 2016 blev han samtidigt fackligt aktiv.
– Det var då jag kände tryggheten att våga säga emot och åka iväg på kurser. Jag visste att det inte fanns någon risk att jag inte skulle få förlängt.
David Ly Bayard har vid sidan av facket också varit politiskt aktiv, gick med i SSU redan under gymnasiet 2012, trots att han bara är 24 år så har han hunnit vara första maj-talare två gånger.
– Mitt politiska engagemang har också lagt grunden till mitt fackliga engagemang. Det var i SSU som jag fick insikterna om det fackliga löftet.

Han berättar att han tidigt känt att aktiva i SSU behövs i facket. Han tycker att retoriken gentemot arbetsgivarna ibland varit för slapp, att facket helt enkelt varit för snällt.
– Jag tror att det är en av anledningarna till att det går lite trögt inom LO, att man tappat den politiska förankringen och den politiska skolningen.
Att han sökte sig till Arla Foods från början beror på att hans mamma arbetar där. Ett tag kom de också att jobba tillsammans på linjen där osten packas och skivas.
– Min mamma kom som båtflykting till Sverige från Vietnam på 1980-talet. Hon är inte fackligt aktiv men hon brukar gå på medlemsmötena.
Han är missnöjd med Arla Foods som arbetsgivare. Han har inte dragit sig för att föra fram sin kritik, som när han för ett år sedan skrev en insändare till lokaltidningen där han kritiserade den omorganisering som pågick ute i produktion.
– De pratade om att de skulle ändra så mycket men de hade inga konkreta färdiga förslag att lägga fram på bordet vilket skapade en oerhörd stress och oro. Sedan satte de deadlines som de hela tiden sköt upp.
Han skrev inte under med sitt namn, han var orolig över konsekvenserna. Nu när han sagt upp sig spelar det mindre roll. Han berättar att hans inlägg var uppskattat bland arbetskamraterna.
– Jag försökte sakligt argumentera för att företaget skulle göra om och göra rätt. Det var många som sa att det var precis så som de kände. Men ingen visste att det var jag som var avsändaren, och ingen gissade på mig heller vilket var lite roligt.
Även från arbetsgivarhåll kom reaktioner. Ledningen tyckte att det var dåligt att gå ut i media på det sättet, att personen borde fört fram kritiken internt istället.
– Jag hävdar att vi vänt oss till ledningen hela tiden, men inte fått någon respons. Det är ett problem att vi som sitter inne med kompetens och med erfarenheter från linjerna, att vi inte blir lyssnade på i den grad som vi borde.

David Ly Bayard är också kritisk till att det finns så få möjligheter till kompetensutveckling. Han är inte ensam om att känna så.
– Det kan talas om att man ska få lära sig mer, kanske en ny linje när produktionen tillåter. Problemet är att den aldrig gör det. Det är många som känner en uppgivenhet kring det, att de inte ser någon möjlighet till personlig utveckling inom företaget.
Det är mot denna bakgrund som han nu sagt upp sig.
– Det som känns jobbigt är att lämna arbetskamraterna och Livs som är ett fackförbund som jag verkligen gillar, ett rakryggat förbund som tar kampen.