Herrljunga är Sveriges populäraste cider. Ett 30-tal anställda ser till att det är så. Det fackliga arbetet tog nyligen fart. Det finns hopp om framtiden men närmast hägrar semester.

Midsommartid dricks det mycket cider. Då är det högsäsong för familjeföretaget Herrljunga Cider i hjärtat av Västra Götaland. Inte minst går de stora Magnum-flaskorna bra. Det får jag veta när jag besöker fabriken en solig dag i början av juni.
Det har länge funnits en fackklubb på fabriken men det har varit få som velat engagera sig. Birgitta Larsson, som under många år var klubbordförande, drog ett tungt lass. Hon är nu märkbart lättad och glad när jag träffar henne ute på lagret. Nya krafter har äntligen tagit vid.
– Det känns skönt. Jag tycker att jag har gjort mitt. Jag har jobbat här sedan 1988 och varit fackligt aktiv sedan 1993. Jag har försökt att få andra att ta över och äntligen i februari så gick det, säger Birgitta Larsson.
I höst när hon fyller 63 år planerar hon att gå i pension. Hennes högsta önskan är att få vara en frisk pensionär, därför har hon bestämt sig för att gå tidigare även om pensionen blir lägre.
– Hälsan är viktig. Det märker man när man börjar komma upp i åren.
Hennes plan som pensionär är att ta hand om sin gubbe som redan gått i pension och hunden.
– Så ska vi tillsammans ta hand om huset och husbilen, så vi har fullt upp.
Mycket har hänt sedan hon började på fabriken. Den har byggts ut i olika omgångar, blivit större och större. De har också fått mer och mer att göra, berättar hon.
– Det var visserligen ett varsel för drygt ett år sedan men nu har det vänt upp igen. Det känns som att det går åt rätt håll. Tongångarna är sådana.

Det är ett entusiastiskt gäng som hon lämnat över till. Inte minst Yvonne Andersson, som valdes till klubbordförande i februari, är full av energi och idéer.
– Som ny styrelse känner vi att vi behöver göra saker för att synas. Som när vi satte upp lappar med bilder på vilka vi är. Vi gjorde dem inte så allvarliga utan försökte skoja till dem lite.
Hon berättar att styrelsen har för avsikt att hålla tre medlemsmöten om året.
– Vi har redan gjort upp en plan med vår vd när mötena ska hållas. Vi har ett väl fungerande samarbete med företaget. Det är inte vi mot dem. Det går bra att kommunicera.
Målet är att få fler att gå med i facket. Idag är knappt hälften av drygt 30 kollektivanställda medlemmar.
– Dels förlorade vi medlemmar i samband med varslet förra hösten. Dels har det varit medlemmar som slutat för att gå vidare och göra andra saker, förklarar hon.
Själv var Yvonne Andersson lastbilschaufför i många år innan hon 2013 sadlade om och började i tapphallen. Sedan två månader tillbaka jobbar hon som lokalvårdare på fabriken. Hon jobbar dagtid och städar alla gemensamma utrymmen. Utöver det så tvättar hon alla arbetskläder.
– Jag är ganska dålig i min kropp. Jag orkade inte med produktionen. När jobbet som städare blev ledigt så sökte jag det. Nu kan jag jobba i min egen takt. Kan jag inte gå så kan jag alltid stödja mig mot städvagnen, skämtar hon.
Semestern ser hon fram emot.
– Jag ska åka på bilutställningar med särbo, bonusbarn och hund. Det är vad jag ska göra och fixa med mitt hus.
Hon har en gammal Ford från 1955, blå-vit, som hon åker runt med.
– Det är en rullande renovering, startar han så åker vi, startar han inte så åker vi Volvo. Forden är inte rörd på 60 år så det är lite överraskningar.
Som gammal lastbilschaufför så kan hon detta med att meka.
– Jag har alltid hängt i garagen, får jag inte lukta på bensin minst en gång i veckan så blir jag tokig. Min pappa hade stort bilintresse och var även han lastbilschaufför. Jag är uppväxt på motorkudden i en gammal Scania, säger hon och tillägger:
– Jag tror att det gör att jag tänker lite annorlunda när det gäller fackligt arbete, jag tror att jag har lite andra ingångar.

Det håller Daniel Larm med om. Han jobbar i lagret, är lite alltiallo, kör truck och plockar och servar linjen med glas. Han tillhör de som är fackligt aktiva, sitter i klubbstyrelsen och är även huvudskyddsombud.
– Vi fem som nu sitter i styrelsen har nog alla lite olika ingångar. Det är bra, för på så sätt kompletterar vi varandra.
Han tror att varslet förra året ledde till en mer positiv syn på fackligt arbete.
– Jag tror att det bidrog till att fler var beredda att engagera sig. Det är detta vi jobbar med nu, att visa att vi kan göra skillnad.
Han berättar att de har bra koll på arbetsmiljön. Förutom att han är huvudskyddsombud är alla i styrelsen skyddsombud utöver de andra uppdragen.
– Vi har skyddsrond var tredje månad. Om det är något som ska åtgärdas så kommer vi överens om ett sista datum för när det ska vara gjort och vem som är ansvarig.
Även Daniel Larm ser fram emot semester. Han har fyra barn, två egna och två bonusbarn.
– Jag ska ta det lugnt, vara med barnen och fixa med huset.

Utanför lagret kommer Martin Andersson körande med truck för att slänga skräp. Det är inte hans huvudsakliga syssla. Det är att vara maskinoperatör och tappa cider på de klassiskt gröna plastflaskorna.
– Jag gillar att producera något som folk köper och som man ser i butikerna. Det är också kul att lilla Herrljunga blir synligt på kartan genom våra produkter.
Han jobbar tvåskift, det gör de flesta i produktion. Denna vecka börjar han kl 5.30 och jobbar till kl 13.45. Han har alltid varit med i facket men har aldrig varit aktiv.
– Jag kan inte tänka mig att ta på mig uppdrag, det är inte min grej, men jag går på mötena.
Han är nöjd med den nya klubbstyrelsen.
– De är duktiga. De driver på för att något ska hända. Det känns positivt.
Även han ska snart gå på semester, ska vara ledig hela juli.
– Då ska jag fiska.
Det är Sämsjön och Vänern som gäller, men det är inte så viktigt att komma hem med en stor fångst.
– Det är själva känslan att sitta och meta som jag gillar. Det är väldigt avkopplande, förklarar han.

Vägg i vägg med produktionen av cider ligger musteriet som startades för drygt ett år sedan. Här produceras både kallpressad juice och must. En stor investering som slagit väl ut, inte minst efter att den tyska juicekoncernen Eckes-Granini flyttat tillverkningen av Brämhults juice till Danmark. Satsningen har lett till nyanställningar.
En som nyligen börjat här är Sebastian Santamans. Han är maskinoperatör; pressar, tappar och blandar. Han har ännu inte gått med i Livs men det är på gång.
– Jag ska bara fylla i och skicka in papperna jag fått.
Innan arbetade han på ett lagerhotell där han plockade order och var orderansvarig.
– Att göra juice och must är mer kul. Jag gillar känslan att skapa något.
Hans semesterplan är att njuta av att vara ledig, ligga vid Vänerns strand och spendera tid med dottern som är fem år.

Inne i musteriet befinner sig även Daniel Uldmark, som är tekniker och går runt på alla avdelningar. Han är nu i full färd med att lösa ett problem som uppstått vid linjen.
Innan han började på fabriken arbetade han på en skrot.
– Jag slog sönder saker för att ta reda på metallerna. Jag slutade för att det var för dåligt betalt. Jag fick ut runt 15 000 – 16 000 kronor i månaden och det klarar man inte hushåll och två barn på.
En kompis tipsade honom om att de sökte folk på Herrljunga Cider.
– Det här är det bästa jobbet som jag haft. Lönen är betydligt bättre jämfört med vad jag hade tidigare. Nu överlever man.
Han är en av de fem som utgör den nya klubbstyrelsen.
– Jag valde att engagera mig för att hålla liv i klubben. Det var inte så många som ville vara med i styrelsen så jag kände att jag fick ställa upp. Det är ett bra gäng, det är bra folk överhuvudtaget som jobbar här.
De ringer efter honom inne i produktionshallen. Det är en etikettmaskin som krånglar. Där arbetar Armin Muric vid linjen. Han har jobbat på fabriken sedan han gick ut gymnasiet och trivs bra.
– Känslan är att jag har en framtid här. Jag uppskattar mina arbetskamrater och flera av dem umgås jag med privat. Vi har fin gemenskap och har kul ihop.
Livs gick han med i direkt, berättar han.
– Men jag har aldrig varit aktiv. Jag känner inte att jag har det engagemanget.
Även han ser fram emot semestern. Han är singel, ska mest vara hemma och ta det lugnt.
– Jag kommer nog titta på fotboll en del och kanske åka till brorsan i Göteborg och grilla.
Även Carina Modig, som jobbar i produktion med att tappa cider på flaska, har jobbat här sedan hon gick ut gymnasiet.
Hon ska inleda sin semester med Midnattssolsrallyt i Örebro, det handlar om gamla veteranbilar som kör inne i skogen.
Hon är bilintresserad och brukar tävla, är då kartläsare, men nu ska hon bara titta.
Hon tillhör de som varit fackligt aktiv tidigare och som är glad att andra tagit över.

En av de som tagit över är Tina Samuelsson som precis ska gå på sitt skift på lagret. Tidigare jobbade hon på en fabrik i Ljung, där hon gjorde avlopps- och vattenrör i plast.
Hennes semesterplan är att svetsa ihop en bil från 1998, en Volvo 850.
Hon ska även ta hand om fiskarna i sin damm, ett 20-tal guldfiskar och ett antal koi (japansk karp).
Hon visar mig en bild på dammen, det är svårt att inte bli imponerad. Dammen är sex gånger åtta meter flankerad av mängder av vackra vattenväxter.
– Jag hade en högsta önskan att få ett hus bredvid en sjö, det fick jag inte, så jag grävde mig en egen damm istället.
Precis när vi pratat klart kommer Veronica Rembeck förbi. Hon är också på väg att gå på sitt skift i beredningen. Även hon sitter i klubbstyrelsen. Innan jobbade hon på Doggy i Vårgårda.
– Jag var inte fackligt aktiv då men kände för att bli det nu.
På morgonen har hon hunnit med att rida, har en egen häst, ett svenskt halvblod.
– Jag kanske inte rider varje dag men jag ser till att min häst mår bra och har foder.
Även hon ser fram emot semestern.
– Jag ska ta det lugnt och vara hemma och pyssla om huset och så tänker jag göra små utflykter med min tonåring om han vill.