Bryggeriarbetarna oroar sig över pensionen

I våras blev Krönleins världsmästare på starköl 7,5. Det är bryggeriarbetarna med all rätt stolta över. Den framtida pensionen är inte ett lika roligt samtalsämne. De undrar om de kommer att orka fram till 65 år och om pengarna kommer att räcka.
En kvalificerad gissning inför avtalsrörelsen är att det kommer att finnas med krav på någon form av arbetstidsförkortning. Mål & Medel besökte Krönleins bryggeri i Halmstad för att höra hur bryggeriarbetarna ser på detta med ytterligare avsättning till deltidspension.
Krönleins bryggeri ligger mitt i centrala Halmstad. En stor rollups vid receptionen talar om att bryggeriet i våras kammade hem VM-guld för sitt 7,5 procentiga starköl.
– Det är vi väldigt stolta över. Här är bryggningen ett hantverk. Vi spär inte ut vår öl till rätt styrka, vi brygger det till rätt styrka. Det gäller även vårt alkoholfria öl, berättar Guillermo Torrelio, klubbordförande.
Det har gått två år sedan han tog över som ordförande. Hans företrädare på posten var Ronny Oscarsson som satt ganska så länge. Idag är Ronny pensionär. Guillermo har ärvt Ronnys blå arbetsjacka med hans namn på och bär den som en blinkning till honom.
– Vi håller kontakten. Jag kan fråga honom om allt, han kan mycket.
Guillermo Torrelio har arbetat på bryggeriet i 18 år. Han började som inhyrd truckförare i samband med att bryggeriet öppnade det nya logistiklagret, han blev ganska snabbt fast anställd.
Guillermo är född i Bolivia men kom att växa upp i Sverige då föräldrarna kom hit som flyktingar 1973. De återvände när Bolivia utfärdade politisk amnesti. Guillermo åker ofta tillbaka till Bolivia, och var där senast i somras för att besöka sina föräldrar. Pappan, som är 94 år, var gruvarbetare och aktiv både i facket och i vänstern, träffade till och med Che Guevara på 1960-talet.
– Så jag har engagemanget i blodet, konstaterar Guillermo.

Vi slår oss ner i en sammanträdeslokal ett par trappor upp i bryggeriet, i det som kallas tornet. Mikael Sörensen och Jouko Jussi, som jobbar i utlastningen, ansluter. De har inga fackliga uppdrag idag men har lång erfarenhet av fackligt arbete och fungerar som bollplank.

• Hur är situationen på Krönleins? Vilka frågor är viktiga?
– Jag driver det här med arbetsmiljö. Det har jag gjort sedan jag blev ordförande. Min förhoppning är att om vi som fackförbund kan påvisa att vi kan påverka arbetsmiljön så kommer fler att vilja gå med.
Guillermo rör sig ofta ute bland medlemmarna för att fånga upp frågor som de tycker är viktiga, han går runt på bryggeriet, på logistiken och på anläggningen i Oskarström där de framför allt tappar källvatten och läsk men även cider och öl på flaska.
De är totalt ett 40-tal medlemmar. Det innebär att organisationsgraden är låg. Ligger strax under 50 procent.
– Det är framför allt ungdomar som inte går med. Med undantag för de som har någon hemma som varit fackligt aktiv. Det här tänker jag ta tag i under hösten, säger Guillermo Torrelio och fortsätter:
– I min väska här har jag inträdesansökningar. Jag tänker göra som man gjorde förr, nämligen gå runt till de som inte är med och lägga fram blanketten för ifyllnad. Frågan om medlemskap har de redan fått, men ändå inte gått med så det behövs något mer.

Avtalsrörelsen 2020 är ingenting som medlemmarna är så engagerade i, får jag veta. Några avtalsmotioner har klubben inte skrivit. Löneökning vill alla självklart ha. Blir det ytterligare avsättning till deltidspension är det också välkommet.
– I princip tycker jag att det är bra. Samtidigt är jag rädd att löneökningen blir lid-ande. Avsättningen till deltidspension tas ju från löneutrymmet, säger Jouko Jussi.
Samtidigt konstaterar han att avtalsrörelsen inte berör honom så mycket. Han har bestämt sig för att gå i pension första februari nästa år. Han är då drygt 62 år.
– Jag känner att det räcker nu.
Det är hans fru som legat på. Han har kronisk leukemi. Han mår dock bra, får behandling och läget är stabilt.
– Men hon tycker ändå att det är dags att jag slutar jobba och tar vara på tiden.

Jouko Jussi har räknat på det hela. Han kommer få ut cirka 60 procent av lönen. Det blir knapert men han bedömer att det kommer att gå. Hans fru ska också jobba ett tag till vilket hjälper upp det hela.
– Och jag håller på att renovera ett äldre hus och jag räknar med att jag sparar en bra slant på det. Efter det får jag också möjlighet att hyra ut.
Han hade som ambition att gå vid årsskiftet men har nu bestämt sig för att arbeta januari ut för då får han 300 kronor mer i månaden livet ut.
– Det är sådana små grejer som spelar roll, säger Jouko Jussi.
Att detta med pension är rena djungeln, konstaterar Mikael Sörensen, som precis fyllt 60 år. Han har ännu inte bestämt hur länge han ska fortsätta jobba.
– Jag kommer att få sätta mig ned med en expert för att bena ut fördelar och nackdelar. Som lekman är det inte lätt att förstå hur det hela fungerar.
Även han ser positivt på ytterligare avsättning till deltidspension. Han kan absolut tänka sig att gå tidigare i pension om det funkar ekonomiskt.
– Jag har jobbat sedan jag gick ur grundskolan. Jag har ont i mina axlar, jag har ont i mina knän och jag har artros i höfterna. Egentligen skulle jag gått hem idag om det hade funkat. Jag kan inte se mig själv jobba till 67 år, inte med den kroppen jag har.

Guillermo Torrelio, som är 55 år, säger att han tar en dag i taget efter att ha varit sjuk i maligna lymfom (lymfkörtelcancer). I åtta månader gick han sjukskriven. Han kom tillbaka till jobbet förra våren och har en kontroll kvar innan han blir friskförklarad.
– Jag är inte en sådan person som tänker på att spara. Jag vill leva nu, speciellt efter att jag varit sjuk.
Det var kontakten med jobbet som höll honom uppe under sjukdomstiden. Han kunde komma och gå som han ville vilket han är tacksam över. Han var med på många förhandlingar och möten. För honom känns pensionen just nu ganska långt bort.
– Vi har en kille på jobbet som är född på 1990-talet. Han brukar säga att det fixar sig med pensionen. Det tror jag också.
Vi lämnar sammanträdesrummet i tornet och går ut i produktion.

På gårdsplan, utanför bryggeriet, jobbar Marina Öhrn med destruktion av ciderflaskor. Det är en utmaning framför allt den ojämna kampen som hon utkämpar med getingarna som gillar den söta drycken. Hon är en av få kvinnor som jobbar på bryggeriet.
– I normala fall är jag på burklinjen men i och med att jag börjat studera fick jag hoppa in här.
Maria Öhrn läser psykologi på universitetet och försöker jobba så mycket hon kan för att inte behöva ta studielån. Hon är 25 år och har jobbat på bryggeriet sedan 2013, först som timanställd och sedan som fast anställd. Även om hon är ung så tilltalas hon av idén att kunna gå tidigare i pension.
– Det är väl ett önsketänk som alla har som är trötta mot slutet av sitt arbetsliv att kunna gå tidigare i pension, säger hon.

Ett stenkast därifrån, uppe i brygghuset, lär Martin Nord upp Daniel Sandén till bryggare. Här har de traditionella kopparpannorna nyligen bytts ut mot moderna rostfria pannor som lett till en mer automatiserad bryggprocess. Men denna dag sippar de, det vill säga rengör baljorna i olika steg.
Daniel Sandén, som är huvudskyddsombud, är lite allt i allo. Han har jobbat på bryggeriet i 19 år och gör allt från att dammsuga till att hjälpa till i produktionen.
– Det här är det enda jobb som jag har haft. Allting har sina för- och nackdelar. Det jag uppskattar mest är arbetskamraterna.
Tanken är att han i framtiden ska kunna hoppa in när någon av bryggarna är sjuk eller ska vara ledig.
– Det är väldigt roligt att få lära sig att brygga. Men det är mycket man måste ha koll på. Det är inte ett brygg man kör i stöten utan det kan vara upp till tre–fyra åt gången.
Han är bara 39 år men tänker mycket på detta med pension och ger tummen upp när det gäller krav på ytterligare avsättning till deltidspension.
– Jag sparar även privat. Jag tycker det är viktigt. Du ska kunna leva efter att du slutat jobba, du ska inte behöva bo i tält.
Samma spår är Jonas Bengtsson, 44 år, inne på som jobbar på burklinjen i en annan del av bryggeriet. Han jobbar som kollonledare och är också skyddsombud.
– Vårt pensionssystem är inte att lita på. Jag tror att det gäller att även pensionsspara själv. Jag sätter av 500 kronor i månaden. Det har jag gjort sedan jag började jobba för 25 år sedan, säger han och fortsätter:
– Jag vet inte om jag kommer att gå tidigare, det får jag se. Jag sparar för att få en dräglig pension. Jag tycker att det är bra med många bäckar små.

Vi tar oss sedan till logistiklagret som är Guillermo Torrelios arbetsplats. Det ligger utmed E6:an cirka fem minuter bort med bil. Hit fraktas allt som Krönleins producerar, även det prisbelönta ölet.
Här finns också ett plocklager där fem unga killar jobbar, tidigare var de fyra. Det var tack vare klubben som de blivit fler. Det var efter ett studiebesök på Kopparbergs bryggeri som Guillermo Torrelio blev varse om att de borde vara fler i plocklagret med tanke på den volym de hanterar.
– Det var lite motigt att få igenom. Då gjorde vi en konsekvensanalys och förhandlade om det och så fick vi igenom att de ska vara fem i plocken.
Själv jobbar han mestadels utomhus. Kör truck och lastar på de bilar som kommer för att köra ut beställningarna till kunderna. Han jobbar tillsammans med Per-Olof Johansson som när vi besöker logistiken är i full färd med att få ordning på träpallar som ska lastas in i en väntande lastbil.
Per-Olof Johansson har jobbat 27 år på bryggeriet, innan jobbade han på ett slakteri i Halmstad i 15 år fram tills det lades ner. Han är 62 år och planerar att gå i pension när han fyller 65 år.
– Jag tror att jag kommer klara mig på den pension jag får. Jag har inte sparat något extra. Det har däremot min tvillingbror gjort.

Vi lämnar logistiken och kör till Krönleins anläggning i Oskarström. Här jobbar Malcolm Johansson, produktionsledare och sekreterare i klubben. Det var hans farbror som vi träffade alldeles nyss. Det är inte den enda släktingen. Även hans kusin och lillebror jobbar här. Pappan har också jobbat på Krönleins.
– Han jobbade som reparatör men gick i pension förra året. Han gick vid 63 år men ångrar att han inte gick tidigare.
Malcolm Johansson som är 38 år konstaterar att han har ett tag kvar till pension men att det gäller att börja planera i tid. Även han är positiv till avsättning till deltidspension.
– Jag är inte jätte insatt men jag tycker att det är bra att göra något åt pensionen. Det är många som inte får någon vidare pension. Jag önskar att jag själv pensionssparade men det gör jag inte. i.