”Jag älskar att förhandla”

Att förhandla är Jolan Wennbergs stora passion. Som Livs andre ordförande ska han leda förbundet genom avtalsrörelsen 2020 som snart drar igång på allvar.

Som avtalsansvarig på Livs är Jolan Wennberg involverad i de förhandlingar som pågår mellan Svenskt Näringsliv och LO. Hur dessa går vill han inte kommentera då förhandlingar är en fråga mellan parterna och hanteras internt fram till det att det finns ett resultat att redovisa, men det är allmänt känt att det handlat om etableringsjobb och om trygghet och omställning.
Sedan en tid tillbaka är det avtalsrörelsen 2020 som är i fokus.
– Det är inte så att avtalsrörelsen startar nu utan diskussionerna har pågått under en längre tid, förklarar han.
Jolan Wennberg är som person mycket energisk. Det märks att han inte vill dra saker i långbänk. Han vill helst se resultat här och nu. Avtalsrörelser har han lång erfarenhet av.
– Jag har suttit med i avtalsdelegationen sedan 2004. Detta blir min åttonde avtalsrörelse, men med den skillnaden att det är i en helt ny roll för mig.

Vi sitter i hans rum fyra trappor upp i förbundshuset på Upplandsgatan i Stockholm. Rummet domineras av tunga teakmöbler och svarta skinnstolar som Jolan Wennberg fått ärva av sin företrädare.
Här finns också något som bryter av. Femtio står skrivet stort med hjälp av en mängd rosa post-it-lappar på ena väggen. Han fyllde nämligen 50 år för ett par månader sedan. Bredvid hänger ett antal grönvita Hammarbyhalsdukar tillsammans med andra troféer som går i samma färger.
– Jag är Hammarbyare i själ och hjärta, det har jag fått med mig hemifrån. Min ena syster spelade i a-laget på 80-talet så jag fick hänga med i och runt Hammarby. Men det var tyvärr länge sedan jag var på någon match, senaste gången jag köpte årskort var 2014.
Samtidigt ger det en bild av den söderkille han är. Han är ledigt klädd, född och uppvuxen i Västerhaninge, det vill säga söder om söder.
Något som också utmärker honom är tatueringarna.
– Jag gillar dem. Jag är fulltatuerad över hela kroppen. Min första tatuering gjorde jag för 20 år sedan, ett lejon på armen.
Dagen innan intervjun har Livs förhandlingsdelegationer samlats i Stockholm för ett första möte. De har gått igenom de 88 avtalsmotionerna varav 23 var hänskjutna från Livs kongress. Hur diskussionerna gick när avtalsdelegationerna samlades vill han inte gå närmare in på av samma skäl som tidigare nämnts, det är interna diskussioner än så länge.
– Men de kommer att ligga till grund för de fortsatta diskussionerna både med Facken inom industrin och med LO, för att sedan utmynna i ett konkret förslag till förbundsstyrelsen på de krav som ska överlämnas till Livsmedelsföretagen, förklarar Jolan Wennberg.

• Vad kan du säga om de kommande kraven?
– Reallöneökning och sysselsättning kommer högt upp. Det har att göra med vårt samarbete med Facken inom industrin och Industriavtalet och vår uppgift att sätta märket, säger han och fortsätter:
– Vi har även diskussioner kring arbetsmiljö, jämställdhet, arbetstid och kvinnors löneandel i förhållande till män.
Han påpekar att kongressmålen även vägs in när avtalskraven ska formuleras. En fråga som är viktig för Livs är också lönerevisionen och hur den hanteras.
– För oss som förbund är det viktigt att klargöra att det inte är arbetsgivarna som ensidigt äger den lönepott som ska fördelas.
Frågan har blivit högaktuell sedan Livsmedelsföretagen i ett cirkulär i mars hävdat motsatsen; att det är arbetsgivarens lagda förslag till pottfördelning som gäller om parterna inte kan komma överens. Den här maktfrågan har retat upp Livs och kan komma att bli het i avtalsrörelsen.

Jolan Wennberg har lång erfarenhet av lönerevision och vet av egen erfarenhet hur viktig maktfrågan är. Han har varit med i Livs sedan 1988. Han gick med när han arbetade på Konsum Chark i Stockholm, först i saltkällaren sedan som styckare. Han blev snabbt aktiv i klubben och i Livs avd 4 Stockholm.
När arbetsplatsen lades ner 1998 och produktionen flyttade till Västerås och Malmö så fortsatte han vara medlem i Livs och ha kvar uppdrag i avdelningen.
– Jag frågade om jag skulle lämna mina uppdrag i och med att jag var arbetslös och inte längre jobbade i produktionen men de sa till mig att avvakta.
Så han fortsatte att vara fackligt aktiv, pluggade samtidigt på Komvux och hade olika projektanställningar i LO-distriktet. I november 2002 började han jobba som lokalombudsman i Livs avd 4 Stockholm. Det var dåvarande lokalombudsman Kristina Nordström som uppmanade honom att söka jobbet vilket han är tacksam över, det passade honom som handen i handsken.
– Känslan när man får uppskattning från en medlem som man hjälpt är obeskrivlig.
Han blev också en hejare på avtalsteckning efter att Livs avd 4 pekats ut för att vara sämst i klassen när det gällde antalet företag utan kollektivavtal.
– Det kändes orättvist. Det fanns företag utan avtal som grundats 1850, det var inte direkt vårt fel. Men det väckte revanschlusten.
Det ledde till ett stort antal varsel om blockad och att många avtal tecknades. Det var inte helt lätt. En del arbetsgivare gick så långt att de mordhotade Jolan Wennberg och hans kollegor för att slippa teckna avtal.
– Under en tvåårsperiod blev jag mordhotad tre gånger. Sådant glömmer man inte i första taget.

I augusti 2016 började han som central ombudsman på Livs. Han hann knappt jobba ett år innan han valdes till uppdraget han har idag. Det var inget som han strävat efter men säger samtidigt att det känns helt rätt.
– Jag älskar att förhandla. Det är vad jag gjort genom åren, jag har hittat överenskommelser och varit pragmatisk. Det är ett givande och tagande.
Avtalsrörelsen 2020 ser han fram emot med tillförsikt.
– Självklart kommer avtalsrörelsen att finnas i mina tankar, varje dag, sju dagar i veckan, fram tills vi har ett påskrivet avtal.

• Vad tror du om risken för konflikt?
– Målsättningen är att vi ska ha ett påskrivet avtal innan första april 2020. Sedan gäller det att vara förberedd på att det kan bli konflikt om vi inte kan komma överens, men det är inte detsamma som att vi vill ha det.