”Jag vill ha absolut demokrati!”
Det skålar vi för, säger Lusen och höjer sin kopp med redaktionellt kaffe som hållits varmt lite för länge.
Det är hundra år sedan demokratin infördes. Hur har vi firat detta jubileum? Var är all pompa och ståt, undrar Lusen.
– Det är svårt att idag hundra år senare förstå vidden av denna reform, vad den betydde för självbilden och självkänslan. Att en arbetare oavsett kön och betalningsförmåga fick göra sin röst hörd på samma villkor som den välutbildade kirurgen och den framgångsrike direktören.
Men historien slutar inte där. Har den lika rösträtten som princip en gång införts på ett område – politiken – leder det till krav på att den också borde införas på andra. När människor skaffa sig kunskaper och färdigheter, slipar sin omdömesförmåga, vill de också göra bruk av den. Och frågan ställs: Varför ska denna omdömesförmåga bara gälla valet av politiska representanter en gång vart fjärde år? Varför gör vi halt där?
När väl den demokratiska principen blivit erkänd och levande förändrar den människor och ger dem självkänsla.
– Demokratin kan göra saker med oss som förmögenhet och karriär aldrig skulle kunna göra och det var den upptäckten som många kvinnor och arbetare gjorde för hundra år sedan. De blev en del av en rörelse där demokratibegreppet var i centrum, säger Lusen och sätter ner koppen på det redaktionella bordet.
Vad som hände under dessa första år av allmän och lika rösträtt har skildrats av begreppshistorikern Anna Friberg i boken Demokrati bortom politiken. De nyfrälsta demokraterna som precis erövrat sin lika rösträtt ansåg att begreppet måste breddas. Målet var inte uppnått.
Motståndarna – den nationella högern – såg vad som höll på att hända och hävdade att principen om lika rösträtt måste begränsas. Demokratin fick inte utvidgas till nya samhällsområden. Men de vågade eller kunde inte längre säga nej rakt av till den. Därför formulerade de en egen motvision som de kallade ”konservativ demokrati” och i den gäller principen om inflytande efter kompetens.
– Men var finns gränsen för kompetensen och hur ska vi göra demokratin”full”, ”hel”, ”komplett”, ”absolut”, ”ekonomisk” och ”social”? undrar Lusen.