Den sista produktionsdagen på Gefleortens i Gävle blir i början av maj. Efter 87 år läggs mejeriet ner eftersom det är en icke lönsam del av Arla.

Tillsammans med Bettan Jäderberg och Adam Hedberg i Livsklubbens styrelse har Andreas Marklund, Livs lokalombudsman, förhandlat om ned-läggningen.
På ett välbesökt möte på mejeriet, den 3 december direkt efter avslutad förhandling, informeras medlemmarna.
– Vi har ett förhandlingsresultat som blev okej. Vi kom överens om att alla är uppsagda från den 1 januari, säger Andreas Marklund.
Den 9 maj blir den sista produktionsdagen, men alla i produktionen ska, enligt Arla, stanna kvar till den 31 maj. Den sista tiden ska användas till att städa och diska.
Stämningen bland medlemmarna är allvarstyngd och många är sorgsna. 30 arbetare och 16 tjänstemän förlorar sina jobb. Mejeriföreningen har funnits länge, bildades våren 1933 av 17 små lokala mejerier i Gästrikland.
– Vi är här för att fånga upp era frågor. Vi tänker att a-kassan ska komma hit i april och informera om vad som gäller, säger Andreas Marklund.
– Hur är det med friskvårdspengen? frågar en medlem.
– Ni är fortfarande anställda, så det har ni rätt till. Jag kan inte tänka mig att Arla skulle reducera den. Fler frågor?
– Hur ser det ut på andra Arla-mejerier. Finns det möjlighet att få jobb där? frågar en annan medlem.
– Inte just nu, enligt Arla. Det finns inga lediga jobb, men om de uppstår så ligger ni bra till. Det är ju brist på erfarna mejeriarbetare. För er är det Kallhäll, Sundsvall och Grådö som ligger närmast, svarar Andreas Marklund.

Men att pendla så långa sträckor väcker ingen entusiasm. Att pendla är tråkigt och det är ännu tråkigare att flytta, konstaterar en medlem. Arlas personalprogram som kan ge en kortare utbildning, till exempel körkort för lastbil, är i sådana fall intressantare.
Det kommer fler frågor och det ges fler svar. Vad händer om man får nytt jobb innan sista produktionsdagen? Ja, då är svaret att man säger upp sig i förväg och går miste om de två månaderna som är ett slags stanna-kvar-bonus.
Och hur är det med inarbetad arbetstidsförkortning? Svaret är att man får det i pengar.

En rådgivare från Trygghetsfonden, TSL, ska komma till klubben och då bestäms vilket omställningsföretag som klubben ska anlita och därefter blir det individuell rådgivning.
Under våren, i mars eller i april, ska ett nytt medlemsmöte hållas.
Bettan Jäderberg undrar om de är besvikna på förhandlingsresultatet.
– Man får ta och ge, konstaterar flera medlemmar. Det är så det är.
– Men det är klart att vi är ledsna. Vi förlorar ju våra jobb, säger de också.
Andreas Marklund förklarar att om någon behöver ta ledigt för att söka nytt jobb så är det bara att säga till närmaste arbetsledare. Det har
arbetsgivaren stor förståelse för.
Till slut kommer tankar om orsaken till nedläggningen. En medlem menar att det är för att konsumenterna inte längre är köptrogna.
– Jag såg det senast på Ica, där fanns ett erbjudande med två vispgrädde för 10 kronor. Det var Arla-grädde. Vår grädde stod bredvid på hyllan, men den valde man inte.
Monica Hedberg, som sitter i klubbstyrelsen, håller med om betydelsen av priset. Konsumenterna köper det billigaste. Har man ont om pengar är det inte mycket att orda om. Många unga vill också ha laktosfritt och det har inte Gefleortens haft.
Efter mötet berättar hon att hon har jobbat 17 år på mejeriet, sedan oktober 2002. Tidigare jobbade hon på Kockens i Gävle. Där jobbade hon i 29 år.
– På kryddfabriken hände samma grej, säger hon. Kockens blev uppköpt av Culinar och därefter nedlagt.
Hon har haft många olika arbetsuppgifter på mejeriet. Det har varit omväxlande. Nu är hon 61 år och skulle egentligen vilja gå i pension och ska tala med sin TSL-rådgivare om det. Arbetsmarknaden i Gävle är trög. Att få nytt jobb i hennes ålder är inte så lätt.
Adam Hedberg har jobbat fast i drygt tio år på mejeriet. Egentligen hela tiden efter att han gick ut gymnasiet. Nu vill han göra något annat än att jobba på fabrik men vet inte vad.
Bettan Jäderberg har jobbat längst av alla – i 38 år. Hon vill också pröva något nytt.
– Det ska inte vara fabriksjobb. Men jag har trivts väldigt bra, tillägger hon. Det har varit bra arbetskamrater och bra stämning. Jag tror att det beror på att det är en manlig arbetsplats. Gubbar är ofta rakare, man säger ifrån direkt och går inte och surar.