Bilder från förr kan avslöja hur det ser ut idag och det gör de svartvita bilderna i fotoboken Palme och arbetarna. Det är bilder som först nu sett dagens ljus. Det är en bildskatt som ställer frågor och väcker hopp.
Bilderna är tagna av fotografen Jean Hermanson som under valrörelsen 1968 följde den dåvarande utbildningsministern Olof Palme som besökte byggarbetsplatser i Stockholmsområdet. Känslan som förmedlas är så annorlunda mot det vi ser idag och därför också så berikande och hoppfull. Mötet mellan byggnads-arbetaren och politikern Olof Palme sker på lika villkor. Även om den ene är klädd i kostym och den andre i arbetskläder är de lika mycket värda. Det finns en avslappnad tillit mellan dem.

Ett par månader senare får också Socialdemokraterna över 50 procent av rösterna. Året därpå, 1969, väljs Olof Palme till partiledare och blir landets statsminister. Slutet av 1960-talet är också den tid som anses vara kulmen på Socialdemokraternas bygge av välfärdssamhället. Då rådde ingen tvekan om vad det fackliga arbetet och politiken syftade till: ett jämlikt samhälle.
Frågan är var den tilliten tagit vägen. Det handlar om tilltron till den socialdemokratiska politiken. Innan valet 2018 gjorde de fackligt aktiva inom LO-förbunden en enorm insats genom att föra samtal med medlemmar – om vikten av att rösta. Cirka 660 000 samtal genomfördes. Något som lyftes fram i dessa samtal var anställningstryggheten, att den skulle urholkas om det blev en borgerlig valseger. Trots jätteansträngningen lyckades inte de rödgröna vinna en majoritet. Men inte heller de borgerliga gjorde det på grund av SD:s framgångar och där står vi i dag.
Vägen framåt – för att inte få en brunblå regering – blev Januariöverenskommelsen. Det är nu 2020 och den punkt i överenskommelsen som handlar om Lagen om anställningsskydd och turordningsreglerna ska snart bli föremål för beslut. Om arbetsmarknadens parter inte kan komma överens blir det lagstiftning. LO hotas av splittring då medlemsförbunden har olika uppfattningar vad gäller LAS-förhandlingarna och vad som sagts och inte sagts om uppsägning utan saklig grund.
Den här splittringen drabbar i slutänden hela arbetarrörelsen. En del tror att lösningen är att vägra delta i förhandlingarna men det är att bita sig själv i svansen. Istället borde man lära av historien. Det gäller att hålla samman och lita på varandra, få tillbaka något av det hopp som syns på Palmebilden. Vi måste få tillbaka tron på förhandlingar och att lösningen finns ihop med våra politiker och inte i splittring.

Det är också viktigt med klassmedvetande. Arbetarklassen har blivit alldeles för osynlig. Om det inte var för fackförbundspressen skulle man kunna tro att det inte längre finns några som har vanliga och nödvändiga jobb.

Fotnot: Palme och arbetarna, fotografier av Jean Hermanson och text av Göran Greider, Historiska Media 2019.