Nicaraguansk bondemässa i södra Värmland
När allt fler länder högerextremiseras, ett politiskt parti med rötter i nazismen är på väg att bli Sveriges största och rörelser som haft solidaritet som ledord hukar bakom pragmatiska murar, behövs Svenska kyrkan. Som ringer i klockorna när hatet hotar. Som hjälper utsatta på plats här som där.
Som i södra Värmland i slutet av januari i år lockar hundratals besökare med kyrkokörer och musiker framförande Nicaraguanska bondemässan.
Där Gud är en fattig, svettig arbetargud, som sliter ont på fälten, jobbar på macken och i handskar och overall bygger nya vägen. Med rader som ”Din solidaritet, ge den ej åt den förtryckande klassen, som säljer sitt land för en dollar – men åt det fattiga folket, som kämpar i brännande törst efter fred.”
Prästen Lennart Strandlund, som arbetat i Nicaragua, berättar att det ofta varit farligt att framföra mässan när den kom till under Somozadiktaturen på sjuttiotalet.
Men även sedan sandinisterna störtat diktatorn och Ortega tagit över och snarare sett om sin familj än sitt folk, varav hälften i dag är fattigt. Strandlund återger en nicaraguansk biskops ord om det fantastiska i att hans folks älskade mässa framförs i ett land långt bort i nordväst, men inte får bli ett exotiskt inslag i detta ett av världens rikaste länder. Att första världen borde begå självmord – en första värld medför en tredje.
Det finns i mässan, som framförs i Svanskogs och Långseruds kyrkor, en solidarisk styrka där alla som vill en annan värld än hatets och splittringens kan hämta näring.