Italien tvingas minska sin matproduktion

Även den italienska livsmedelsindustrin har drabbats av krisen corona-viruset fört med sig. Många industrier tvingas gå ner i produktion.
För facken i Italien är just nu hälsan det viktigaste problemet, det ekonomiska kommer i andra hand.
Det hårt drabbade Italien har stängt ner två tredjedelar av sin industri. Även om livsmedelsindustrin fortsätter att jobba, har en del av dem stora svårigheter eftersom konsumtionen förändrats, medan de flesta andra industrier har varit tvungna att dra ner på produktionstakten på grund av de nya säkerhetsreglerna.
Alla arbetsplatser måste garantera ett avstånd på minst en meter mellan arbetarna, plus att företagen måste garantera rejäl städning mellan varje arbetspass och total sanering regelbundet.
Det tillåts även mätning av feber innan arbetarna får komma in på arbetsplatsen, och lastbilschaufförerna får inte gå ur kabinen under av- och pålastning. Däremot är inte företagen tvungna att ge de anställda ansiktsmasker.

De italienska facken är förhållandevis nöjda med dessa överenskommelser, men Ivano Gualerzi, som är ansvarig för livsmedelsindustrin inom största branschfacket FLAI-Cgil, berättar att oron fortfarande är stor bland arbetarna.
– Jag får ständigt samtal från medlemmar som undrar om det är säkert att gå till jobbet. Mitt svar är att det viktiga är att alla ser till att företagen följer säkerhetsreglerna, berättar han.
Även om det finns väldigt få officiellt smittade som han känner till inom livsmedels-
industrin, skapar de få som finns stora problem. Om en person deklareras smittad måste alla som arbetat i närheten på samma pass sättas i karantän, även om de inte har symptom.
– En smittad kan alltså bli femton personer som försvinner från fabriken, konstaterar Ivano Gualerzi.

Trots att en stor del av livsmedelsindustrin får större order än vanligt, har de flesta tvingats gå ner i produktion. Det beror till stor del på att det annars inte är möjligt att hålla säkerhetsavstånd. Arbetarna har på många ställen gått ner i arbetstid, andra turas om att vara permitterade så att alla får en löneminskning, men inte det löneras permitteringen innebär.
Ersättningen vid permittering i Italien är högst 12 000 kronor netto per månad, men de flesta arbetare får inte mer än 9 500 kronor netto. Därför arbetar man till exempel två veckor och är permitterad två veckor, eftersom lönebortfallet är stort.

I Italien talas det väldigt lite om de framtida ekonomiska effekterna av åtgärderna mot viruset, trots att de kommer att bli katastrofala för landet. Alla de stora förbunden anser att kampen mot viruset får kosta vad det kostar, och ingen av dem ifrågasätter några av regerings enorma begränsningar av de ekonomiska verksamheterna.
– Bekämpa viruset är det viktigaste just nu, det andra får vi ta senare. Problemet här är att vi är i en situation som ingen av oss har erfarenhet av, och det är svårt att veta vad som är rätt att göra. Men visst, vi måste väl på något sätt hitta en jämvikt mellan hälsa och landets ekonomi. Det får inte bli så att produktionen fortsätter att vara lägre än tidigare även när den akuta situationen är över, säger Ivano Gualerzi.
Några risker för att livsmedelsproduktionen drabbas så hårt att det blir svårt att leverera det som behövs för befolkningen, ser ingen av förbunden. De ser inte heller några problem med eventuella totalstopp i ett par veckor för den produktion som inte rör färskvaror, som till exempel mejerier, eftersom det finns en viss lagerkapacitet.
Kristina Wallin