Flera franska slakterier har blivit smitthärdar för coronaviruset.
– Vi har haft skydd och vet inte hur det har gått till, säger fackombudet Didier Rebours.
I övrigt tycks livsmedelsarbetarna ha klarat sig lindrigt, trots att de fortsatte arbeta när stora delar av Frankrike sattes i karantän.
I utkanten av det lilla samhället Saint-Jacu-du-Mené i Bretagne ligger två fabriker. De tillhör Kermené som är ett av Europas största slakteriföretag.
I början av maj lades tre personer här in på sjukhus på grund av covid-19. De jobbade alla på samma avdelning med styckning och paketering av griskött. Fabriken stängdes och rengjordes, och den regionala sjukvårdsmyndigheten beslutade att hela personalstyrkan skulle testas. 115 av de 800 arbetarna visade sig vara smittade.
Didier Rebours, som är ombud för facket FGTA-FO hos Kermené, berättar att 90 procent av de smittade var symptomfria:
– Nu är verksamheten igång igen, och de flesta är tillbaka på sina jobb. Tack och lov har ingen av de sjuka avlidit.
Han säger att hygienkraven är hårda även under normala förhållanden. Personalen har till exempel alltid munskydd och skyddskläder.
Men sedan smitthärden upptäcktes har de anställda börjat slussas in i omklädningsrummen, och arbetsgivaren har satt upp nya skydd mellan arbetarna på fabriken.
– Redan innan fanns det regler för fysisk distans, säger han.

Hur och varför just flera stora slakterier i Frankrike har blivit till smitthärdar under coronapandemin är fortfarande ett mysterium.
Jeanne Brugère-Picoux är veterinär och ingår i en särskild coronagrupp hos den franska Läkarakademin, som består av medicinska experter. Hon tror att smitthärdar skulle upptäckas på andra arbetsplatser än slakterier om personalen testades i högre grad.
– Om vi söker kommer vi att finna fler fall. Men en arbetsplats som är fuktig och kylig gynnar viruset. Det är ju också lättare att bli sjuk när man är kall. Men det är mycket möjligt att slakteriarbetarna har smittats utanför själva arbetsplatsen. Det kan ha skett i omklädningsrummen eller i matsalen, säger hon.

Dider Rebours berättar att man har funnit patient nummer 0, alltså den arbetare som först fick viruset. Mannen är bosatt i Frankrike men kommer från Östeuropa. De utländska arbetarna bor ofta trångt.
– Att de ska erbjudas bättre bostäder är en fråga som vi håller på att diskutera med arbetsgivarna. Slakterierna ligger ju ofta i mindre samhällen, där det här inte bör vara ett större problem, säger Dejan Terglav, förbundsordförande för FGTA-FO på nationell nivå.
Han säger att han inte har hört att andra livsmedelsfabriker har drabbats hårt av pandemin, trots att arbetarna fortsatte att gå till sina jobb, när stora delar av Frankrike stod stilla under karantänen, som varade mellan 14:e mars och 11:e maj.
– Vi vet däremot att kassörskor och andra anställda i matvarubutiker har dött, säger han.

Livsmedelsarbetarna är en av de yrkesgrupper som har applåderats av invånarna under de senaste månaderna, och många av dem kommer nu att få en särskild riskpremie.
Men Dejan Terglav är ändå orolig.
– Folk har förväntat sig att det faktum att de har jobbat, medan många andra invånare har varit hemma, ska leda till förbättringar. Men vi kan stå inför en allvarlig ekonomisk kris till hösten, och kampen mot arbetsgivarna kommer att bli stenhård. Arbetarna kommer att koka av besvikelse, säger han.
Hans kollega i facket CFDT:s livsmedelsfederation, Fabien Guimbretière, är lite mer optimistisk.
– Vi kommer att påminna om hur viktiga livsmedelsarbetarna har varit under krisen, och kräva högre löner, bättre arbetsvillkor och större möjligheter att utvecklas på jobbet, säger han.
Dider Rebours berättar att arbetarna hos Kermené får en premie på 17 700 kronor för att de jobbade under karantänen.
– Men här har vi också något bättre villkor än inom andra delar av branschen, säger han.
Anna Trenning-Himmelsbach