ROMAN. Nina Wähä, Testamente, Norstedts 2019.
Denna bok utsågs av lyssnarna till vinnare av Sveriges Radios romanpris 2020. I hård konkurrens ska man tillägga, för även de hyllade författarna Linda Boström Knausgård och Steve Sem-Sandberg var nominerade, liksom Lina Wolff.
Var det ett rättvist beslut? Ja, det tycker jag. För Nina Wähä har skrivit ett rikt epos om en familj hemmahörande i den finska delen av Tornedalen. Ramberättelsen tilldrar sig i början av 1980-talet där alla samlas till julfirande och lite senare till fadern, Penttis, begravning. Med detta som utgångspunkt får vi ingående lära känna alla de tolv syskonen, fjorton om man räknar med de tidigt döda, och deras föräldrar.

Esko, den äldste, trånar efter att ta över fädernegården och lyckas så småningom genom tvivelaktiga metoder. Annie som väl får sägas vara huvudpersonen är höggradigt gravid och har flyttat till Stockholm. Lauri har även han flyttat till Stockholm för att kunna leva som homosexuell och bor tills vidare hos Annie. Tatu eller Rinne som han också kallas är besatt av bilar och har precis kommit ut ur fängelset efter ett trafikbrott. Hirvo som har svårt med mänskliga kontakter, men trivs desto bättre bland djuren i skogen. Modern, Siri, som lider svårt i ett olyckligt äktenskap, men finner till sist kärleken och får sin första orgasm vid femtiofem års ålder. Och alla andra.

Vad som är särskilt imponerande med denna bok är att Nina Wähä ger en trovärdig och ömsint skildring av detta myller av människor, utan att upprepa sig och med samma språkliga pregnans. Också den yttre miljön är skickligt fångad: det strävsamma livet som fattiga småbrukare i Tornedalen och i Karelen.
Då och då tillåter författaren sig att delge oss filosofiska funderingar om livet och tillvaron. Sådant är naturligtvis ett vågspel, men allt som oftast träffar hon rätt. Så här skriver hon om tiden: ”Tiden rör sig överallt, på alla platser, i alla åldrar, och där vi inte är, är tiden skoningslös och hård. Den kompromissar inte, rör sig framåt i ett obönhörligt tempo, och lyckas man stanna upp och se det utifrån så upptäcker man det…”
Detta är en rik bok som jag varmt rekommenderar. Den kom nyligen i pocket.
Hans Falk