Stor oenighet om avtal om kompetensutveckling
Hård ordväxling råder just nu mellan Livs och Livsmedelsföretagen. Det parterna rykt ihop om är tecknandet av ett ramavtal om kompetensutveckling under korttidspermittering.
– Vi vill ha ett ramavtal för att säkerställer vissa grundläggande saker vad gäller kompetensutveckling under korttidspermittering men det vägrar Livsmedelsföretagen teckna, säger Jolan Wennberg, Livs andre ordförande.
Ett sådant ramavtal tecknade Livs så sent som i slutet av maj med en annan motpart, Svensk Industriförening, Sinf. I detta står att kompetensutvecklingen ska vara attraktiv för både företag och den anställde. Kompetensutvecklingen ska genomföras under den tid då den anställde är arbetsbefriad med utbetald permitteringslön. Den enskilde arbetstagaren har dock rätt att avstå.
– Vad det bland annat handlar om är att arbetsgivaren inte ska kunna korttidspermittera en person för att det är så lite jobb på ett ställe och sedan flytta personen till en annan del där det är mycket att göra och sedan kalla det för kompetensutveckling. Då ska personen jobba där och ha fullt betalt, förklarar Jolan Wennberg.
Livsmedelsföretagen vill istället för ett ramavtal teckna ett tilläggsavtal med i stort sett samma innehåll som det avtal som parterna tecknade den 18 mars om korttidspermittering med statligt stöd under pågående pandemi.
– Det kan vi inte acceptera. Om kompetensutveckling ska bedrivas under korttidspermittering är det viktigt med ramar för hur detta ska gå till. Varför Livsmedelsföretagen inte vill skriva under ett ramavtal vet jag inte, säger Jolan Wennberg.
Det är en speciell situation där ord står mot ord. Livsmedelsföretagens förhandlingschef Henrik van Rijswijk har gått till hårt angrepp mot Livs på den egna hemsidan. Det har också varit en hel del mejlväxling mellan parterna som inte lett någonstans.
• Är det hårt tryck från arbetsgivare, som korttidspermitterat anställda, om att få bedriva kompetensutveckling?
– Om vi tar hela landet så är det max tio företag som hört av sig till våra lokalombudsmän om kompetensutveckling. När ombudsmännen ställt frågor om hur det hela är tänkt att gå till så har arbetsgivarna inte återkommit, säger Jolan Wennberg som tror att det kan bero på att de företag som är drabbade av pandemins följdverkningar har fullt upp med detta och inte möjlighet att lägga ytterligare resurser på kompetensutveckling.
Han påpekar också att det finns skrivningar om kompetensutveckling i bilaga G i Livsmedelsavtalet som alla arbetsgivare, även de som korttidspermitterat, kan använda sig av om det handlar om schemalagd tid.
– Tyvärr har inte arbetsgivarna rent historiskt använt sig av detta i den utsträckning vi skulle önska. Är det något som vi efterlyst gång på gång så är det satsningar på kompetensutveckling.
Frågan är varför Livs motpart inte vill teckna ett ramavtal om kompetensutveckling under korttidspermittering. Vad är det i avtalsförslaget som Livs presenterat som motparten inte gillar?
Förhandlingschef Henrik van Rijswijk, som svarar skriftligt, vill inte kommentera vad det är i Livs ramavtal som han ogillar. Han tycker fortfarande att det räcker med det kort hållna tilläggsavtal som han erbjudit Livs att teckna.
– I samband med att den korta skriftliga centrala uppgörelsen träffades föreföll vi överens om att de lokala parterna skulle ha den möjligheten, vid sidan av andra möjligheter till lokal anpassning. Jag själv och Livs andre ordförande Jolan Wennberg skakade hand på den avtalsinnebörden, även om detta inte uttryckligen framgår av den centrala uppgörelsen, som medvetet skrevs mycket kortfattad, svarar han och fortsätter:
– Vi har därefter – på grund av att Livs lokala ombudsmän trots allt nekat till att ingå lokala överenskommelser om kompetensutveckling under korttidspermittering – velat bekräfta möjligheten formellt i ett av oss formulerat tilläggsavtal med samma lydelse som för övrig industri.