”Ska jag berätta om De Kooi? Om alla människor som bodde där? Ska jag berätta om min pappa? Om Ravensbrück, dödsmarschen från Dachau, koncentrationslägret i Vught?
I prologen när Klepke – själv omhändertagen av polisen i samband med att han hotats av en fotograf, som tagit porträttbilder av motdemonstranter, vid en nazistdemonstration i Stockholm – ställer sig frågan om han borde berätta för polisen om sin historia, blir rädslan aktualiserad, men också trotset, modet. Nej, han berättar inte. Han gör det istället i en bok, och när fadern upptäcker en nazistinfiltratör i Arbetarnas esperantoförening slår likheterna an en ton av obehag.

I sin släktbiografi reser Klepke tillbaka till sin barndomsstad. Tyskland ockuperar Nederländerna. Vi möter fadern, faster Annie som sprider illegala tidningar, farmorns syster Dien som gömmer människor i sin affär, tante Co som överlever förintelselägren och oom Bart som tvingas till fyra år i arbetsläger.
Berättelsen vimlar av vardagssituationer som rusar förbi. Såsom livet rusar förbi även när det är som mest smärtsamt. Starkast lyser scenerna när författaren dröjer kvar och låter vardagen andas av kärlek, hopp och längtan, men även i det uppslitande och förtvivlade allvaret. Branden tar Barts vigselring och det är allt han kan tänka på när han återförenas med Annie utanför lägergrindarna. De har varit gifta i några veckor. När Co ser lastbilen bli kontrollerad och hur hennes Jan plötsligt är försvunnen. Sent på kvällen nås hon av beskedet att aktionen lyckats och Jan lever. Joop Dubbeldeman, ledare i De Koois motståndsgrupp, flyr över taket och blir vittne till hur tyska soldater istället griper hans båda föräldrar och två yngre syskon. Det blir sista gången han ser dem.

Som läsare måste jag ibland påminna mig om att stanna upp när texten skyndar på berättelsen, när själva hoppet hotas. Det är först när vi stannar upp som vi får syn på sammanhangen. Den tid som varit speglar i någon mån den tid vi lever i, och en möjlig väg framåt. På det viset blir Martin Klepkes bok en ljudande larmsignal och en karta att följa när vi åter bör vara på vår vakt och ett nytt motstånd måste ta form.
Andreas Svanberg
MOTSTÅND. Martin Klepke, Kanalerna i De Kooi,
Verbal förlag 2020.