Den unge sjömannen Alf har mönstrat av och tittar avundsjukt på en vaktmästare som bugar sig för gästerna. Alf ser ett drömjobb framför sig. Rena vackra kläder istället för ett saltstänkt blåställ, en mysig restaurang istället för en rostig skorv. Snart söker han jobb på Restaurant Intim. Men för den som söker arbete är entréns svängdörrar låsta, och han måste leta sig fram till personalingången och passerar då ”en av de ruffigaste bakgårdar han någonsin sett”. En slaktad kalvkropp på en järnvåg, soptunnor, tomflaskor och en gårdskarl som krossar is. Alf kommer snart märka att jobbet visst inte var lika lätt och bekvämt som han trodde.
”På en kort stund blev allt ett kokande inferno. Han bar och sprang och sprang och bar, han kände svetten strömma över hela kroppen, han slet som en slav men ändå räckte han inte till överallt. Alla ropade på honom, alla behövde hjälp men han hade ju bara två händer.”

Restaurant Intim är Olle Länsbergs debutroman. Den kom ut 1945, när Länsberg bara vara 23 år gammal, och är baserad på hans erfarenheter som smörgåsnisse på den klassiska göteborgskrogen Lorensberg. Boken har kommit ut i åtskilliga upplagor och sålt i hundratusentals exemplar, och filmatiserades 1950.
Som smörgåsnisse dukar han fram och av, tömmer askfat och bär disk. Det är ett yrke som inte är lika vanligt idag. Nu för tiden blir man för det mesta servitör eller servitris direkt. Och där Restaurant Intim är en kokande smältdegel av människor ser dagens restauranger annorlunda ut: personal har ersatts med halvfabrikat, potatis kommer färdigskalad, ugnarna har en helt annan kapacitet. I många äldre kök behöver man verkligen inte trängas idag. Men annat är sig likt: stressen och hetsen, alkoholproblemen, den höga personalomsättningen och en arbetsstyrka som ofta är lite halvgalen.
”Visst var det besvärligt ibland, men trots skvaller och skäll fanns det en sammanhållning och hjälpsamhet som han inte känt någon annanstans. Och så var alla människor. Visst kunde de vara fula i munnen, och inte var det några söndagsskolbarn, men det var heller ingen som gjorde sej bättre än han var. Man fick vara sej själv, toleransen var stor.”
Och även om det är Alf vi får följa mest är det något av en kollektivroman där Länsberg leder oss mellan olika karaktärer och yrkesgrupper. Det är den alkoholiserade hovmästaren, den unga kallskänkan, den homosexuelle servitören och den vrålande köksmästaren. Något av stereotyper inom branschen men Länsberg gjuter liv i dem med sin kärleksfulla penna. Karaktärerna och branschbeskrivningen är bokens styrka. Själva berättelsen ligger inte i fokus, det liknar snarare en novellsamling där allt utspelar sig på samma plats och med samma karaktärer.

Olle Länsberg är i det närmaste bortglömd idag, men för att vara en första bok av en ung författare är Restaurant Intim en imponerande arbetsplatsroman som är väl värd att plocka upp.
Henrik Johansson
ARBETSPLATSROMAN. Olle Länsberg, Restaurant Intim, 1945.