Fast anställda in – inhyrda ut

Magnihill utanför Helsingborg är ett traditionellt lantbruk som utvecklats till en produktionsanläggning för fryst frukt och grönt. Milos Bosnjak uppskattar den goda stämningen på familjeföretaget och satsningen på fasta anställningar.

– Det är ett omväxlande jobb. Varje dag händer det något nytt, säger Milos Bosnjak som just gått på eftermiddagsskiftet.
Produktionspersonalen jobbar treskift med tre man i varje skift. Milos är förman. Idag handlar det om potatis som ska ångskalas, sorteras, tärnas, kokas, frysas och paketeras. En del av potatisen blir ingrediens i till exempel köttbullar och korv. Andra dagar handlar det om morötter, rödbetor, ärtor eller någon mix som ska förädlas, frysas och paketeras.
Sortering och paketering görs delvis manuellt, men processen går i huvudsak genom stora maskiner. Maskinernas många inställningar kräver noggranna kontroller och justeringar. Milos gör regelbundna stickprovskontroller för att se om potatistärningarna är lagom kokta.
Milos trivs med jobbet och har snart varit på företaget i åtta år. Han bilpendlar från Helsingborg hit till jobbet i Mörarp vilket är ungefär en mil.
– Att jobba skift är som det är. Inget stort problem för mig egentligen, men om jag fått välja hade jag jobbat förmiddag hela tiden. Hemma har jag fru och ett barn på tio månader, säger han med ett leende.
En ombudsman rekommenderade Milos att bli medlem när han just hade fått jobbet på Magnihill. Nästan hälften av de anställda är oorganiserade. Varför inte fler valt att bli medlemmar vet han inte.

En bit från oss håller Burim Hasanaj ett öga på potatisen som forsar förbi på bandet. Dåliga exemplar sorterar han bort.
– Arbetskamraterna är bra att prata med och företaget är helt okej, Jag har varit här i sex år så då förstår du att jag trivs, säger han.
Burim och frun har tre barn 4, 5 och 7 år, men han har ändå inget emot att jobba treskift.
Några av de anställda har jobbat på företaget ännu längre, upp till 20 år. Företaget är stabilt och kontakten med ledningen fungerar bra, säger en man som inte vill vara med med sitt namn.
På förmiddagen mötte vi Edin Spahic i paketeringen.
– Jag trivs. Jobbet är omväxlande. Kommunikationen är rak och bra här, säger han.
Det är viktigt att vara noggrann när maskinerna ska förberedas. Vid skifte från en rotfrukt till en annan, till exempel, ska rören plockas ner och rengöras. Det gäller också att hålla reda på de många typerna av film som används. Varje artikel har sin film.
Magnihill har 45 anställda, varav 9 i produktionen, 8 i paketeringen, 5 på lagret och 2 i tvätten. Produktionen arbetar i treskift och de andra i tvåskift.
– Vi har gått från inhyrd till fast anställd personal. Tidigare hade vi ny personal varje vecka genom bemanningsföretag, men det var en stor belastning att hela tiden lära ut och lära om, säger fabrikschefen Kristian Jönsson medan vi går runt i fabriken.
När vi träffar Magnihills ägare och vd Wiveca Almgren förklarar hon övergången från inhyrd till fast personal så här:
– Om du har en anställning kan du köpa ditt hus och ha en familj. Det blir en trygghet. Du ska ha fast personal, det är bäst. Då kan du utbilda och förbättra. De tar mer ansvar. Och av fast personal kan man begära mer. Personalen måste utbildas eftersom tekniken ökar.

Med modern teknik kan de tunga arbetsmomenten tas bort och det ser hon som viktigt. Men maskiner måste hanteras på rätt sätt och det kräver utbildning.
Hennes far, Lennart Pehrsson, blev ägare till gården 1957. Då var han 18 år. När potatislagret brann ner ersatte han det med ett eget skaleri. Senare byggde han ut verksamheten med en frysanläggning och började leverera djupfrysta grönsaker.
När Wiveca Almgren tog över driften 1994 satsade hon omgående på svenskodlade ekologiska produkter. Magnihill har kontrakt med odlare i en stor del av södra Sverige och i Danmark. Idag driver hon företaget tillsammans med sin man.

Många konsumenter väljer gärna svenskproducerat, men det är inte alltid sådana produkter finns i butiken. Findus, som låg bara ett par kilometer härifrån, las ner trots att konsumenterna efterfrågar allt mer svenskodlade produkter. Att Findus försvann medförde ett uppsving för Magnihills frysta ärtor och övriga grönsaker. Företaget hyr in sig i fryslagret på det gamla Findus-området, som numera heter Foodhill. Samarbetet med Foodhill omfattar inte minst ärtodlingar, ärtor som också förädlas av Magnihill i Mörarp.
– Vi vill inte bli ett nytt Findus. Vi vill vara ett familjeföretag som gör något annat och eget, inte möta de stora producenterna och vara med i den karusellen. Då blir man bara uppäten och tappar sin själ.
Fler måste inse hur viktigt det är med ett svenskt jordbruk, anser Wiveca Almgren. Alltför få gör det idag.
– Det är riktigt tragiskt. Vi är helt beroende av import, säger hon och tillägger att pandemin visar hur beroende vi är även av utländsk arbetskraft.

En anledning till vårt starka beroende av omvärlden är att vi i modern tid inte upplevt krig och brist på mat, anser hon. Skulle landet bli avskuret finns därför bara mat för ett antal veckor samtidigt som kunskapen om jordbruksproduktion är bristfällig.
På motsvarande sätt är det med beroendet av utländsk arbetskraft i jordbruket. Dagen innan vårt besök skulle aroniabär plockas, men bara hälften av de utländska plockarna reste till Sverige på grund av pandemin. Det finns massor med bär på buskarna, men mycket måste nu lämnas kvar till fåglarna.
Wiveca Almgren ser ändå ljust på framtiden.
– Jag tror att vi kommer att vilja veta varifrån maten kommer och att vi kommer att producera mer mat i Sverige. Men då behöver jordbruket hjälp eftersom mycket produceras så fruktansvärt billigt i andra länder.

Saker och ting förändras med tiden. När hon i början av nittiotalet valde att satsa på ekologiskt var det många som varnade henne.
– Lilla gumman ingen vill köpa ekologiskt, fanns det folk som sa. Men det förändrades.
Jorden behöver mask och gråsuggor, och växterna behöver bin, argumenterar hon. Kemikalierna utarmar marken och grundläggande kunskap om odling försvinner.
– Jag tror att folk kommer att vilja köpa mer svenskt i framtiden. En del kommer inte ha råd, men det kommer finnas de som vill ta ansvar och vill ha ett svenskt jordbruk.
Målet är att hälften av de produkter som Magnihill levererar ska vara ekologiska. Idag ligger andelen runt 43-46 procent. Med ekologisk odling ökar risken för bakslag vilket pressar priserna uppåt. De aktuella aronia-bärens buskar, till exempel, får små sår vid maskinell plockning och i dessa bildas det ofta mögel vilket minskar skörden kommande år. Men i framtiden kan det förhoppningsvis ändras med nya metoder och ny teknik.
Pandemin har, åtminstone tillfälligt, bromsat utvecklingen mot mer ekologiskt. Anledningen är att kommunernas inköp till skolor och storkök minskade drastiskt under våren. Kommunerna efterfrågar ekologisk mat vilket blir en motor för Magnihill som producent av förädlade livsmedel.