– Minns ni när barnen var små i slutet av 1980-talet? Det är länge sedan, och numera är de inte så små och söta längre. Och hur söta var de egentligen? undrar Lusen och blinkar med de tomma fasettögonen.

Lusen är upprörd över något. Det är uppenbart. Om vad vet vi inte, men vi kommer med all säkerhet att få reda på det, om vi bara sitter lugnt kvar på våra stolar och rullar huvudena fram och tillbaka som de rumpnissar vi är. Vi väntar. Det är en hel vecka kvar tills tidningen ska gå i tryck. Allt är fortfarande lugnt och stilla på redaktionen.

– Vet ni vad helikoptern är? frågar Lusen.
– Ja, det är kul, säger vi och lyser upp.
– Nej det är inte den helikoptern som finansminister Anders Borg gjorde när han var på fest och ville visa hur välutrustad han var som jag menar utan den som barnen gjorde i köket?
– Du menar killarna på festen?

– Nej, säger Lusen, allt mer irriterad. Det är inte den helikoptern jag menar utan den som barnen gjorde när ketchupen var slut. De vände upp och ner på flaskan och snurrade den runt, runt i en cirkelrörelse som gick allt snabbare tills den röda såsen hade runnit ner i pipen och pruttat ut över korven.
– Ja, så var det, säger vi, lite besvikna över att det var den helikoptern som han menade. Den var ju dessutom inte särskilt rolig, eftersom locket oftast flög upp och ketchupen därefter sprutades ut som en röd rand över väggar, golv och tak.

– Nu har de blivit vuxna, säger Lusen. Maten är åter på tapeten. De vill göra som Greta Thunberg, starta en folkbildningskampanj som går ut på att ställa krav. Det ställer oändligt med krav och de har tagit forskarnas kunskaper till hjälp för att ställa krav på ett bättre matsystem som kan rädda klimatet. De kallar sig Reformaten.
– Blir det samma röda rand på tapeten, frågar vi surmulet.

– Nej, säger Lusen. De är numera driftiga företagare som varit några år i Berlin, och lärt sig hur man genom professionell kommunikation och design gör en fråga gemensam och engagerande.