Trots att våra bin har en egen vattenanordning tankar de vatten i grannens utomhusbad som innehåller klorerat vatten. Hur kommer det sig? undrar en biodlare på ett biodlarforum.
Lusen snappar upp frågan när han ligger i sängen utan att kunna somna och försöker bearbetar den:
– Kan det ha något att göra med de doftämnen som utsöndras?

En del arbetsbin ägnar sig åt inomhustjänst, andra åt utomhustjänst och det måste vara de senare, tänker han, som surrar iväg för att hämta vatten och inte kan skilja mellan rent och grannens klorerade.
Arbetsbina lever inte så länge, bara i 5-6 veckor på sommaren och de är ofta stressade. Utan minsta tvekan dödar de drottningen om de får för sig att hennes förmåga att lägga ägg avtar. Och så föder de upp en ny drottning.
Arbetsbinas ångest över drottningens avtagande äggläggningsförmåga kanske är en förklaring till att de söker upp det klorerade vattnet. Deras eviga gnetande skapar en obehaglig stämning.
– De är rädda för att samhällsbygget ska falla samman, tänker Lusen.
Liksom drottningen är arbetsbina honor men svältfödda, de har inte fått tillräckligt med föda, vilket gör att deras könsorgan inte är fullt utvecklade. Därför är de ofta arga. Om de är i utomhustjänst ägnar de sina korta liv åt att hämta klorerat vatten hos grannen.

Om man jämför arbetsbina med samhällets enda hanliga individ, drönaren, så framstår de som mycket stressade. Drönaren däremot saknar gadd och kan inte försvara sig. Länge trodde man att hans enda uppgift var att para sig med drottningen, vilket ledde till hans död. Drönaren har därför ansetts som lat och den betydelsen finns kvar i ordet.
– Men det är ett missförstånd, säger Lusen till sig själv i mörkret. Drönaren har en nästan onaturlig förmåga att med hjälp av doftämnen spåra upp en brunstig drottning på flera kilometers avstånd. Genom ett speciellt doftämne kan han också sprida harmoni i samhället.
Innan Lusen sluter ögonen tycker han sig kunna höra drönarens avlägsna och vackra surrande genom luften på väg mot en brunstig drottning.