Johan från Findus blev värvad till kvarnen

Johan Bengtsson och Kent Ahlgren var de sista som gick ut genom Findus grindar för snart tre år sedan. Johan hade varit huvudskyddsombud och Kent klubbens ordförande. Beskedet om nedstängning hade kommit som en chock och framtiden kändes oviss. Nu är Johan skyddsombud på en ny arbetsplats med andra förutsättningar.

– Jag är skyddsombud, men har kvar jackan från Findus. Kommer det ett skyddsombud till så stämmer jackan, nu är jag det enda, säger Johan Bengtsson när vi träffas över en kopp kaffe i Helsingborg.
Johan lämnade Findus i Bjuv i juni 2017 och hade börjat fundera på vilka typer av jobb han skulle söka. Efter en välbehövlig ledighet blev han uppringd och tillfrågad om att börja jobba på Abdon Food (före detta Finax) i Helsingborg. Det var i början av oktober. Företaget behövde någon som kan arbetsmiljö och ville komma igång med ett systematiskt miljöarbete. Johan nappade.
– Det finns ingen klubb, tyvärr. Som jag har fått det berättat har de försökt någon gång, men det blev inte så bra. Det är alldeles för mycket misstänksamhet mot ”det där fackliga” eftersom många inte har någon kunskap om det, berättar Johan.
– Alla skulle behöva gå en medlemsutbildning, fortsätter han.
En del arbetskamrater tror att Johan har förhandlingsrätt och får betalt för att vara skyddsombud. När han går ifrån för att diskutera arbetsmiljöfrågor med ledningen finns det de som misstänker att han förhandlar om sin lön.
– Jag har inte upplevt det själv, men det har varit konstiga uppfattningar här förr i tiden. Om du inte har gått medlemsutbildningen, som alla har rätt till, har du en massa frågor. Får du inte svar på frågorna fyller du i själv. Det är svårt när man inte har en klubb på plats, förklarar han.
De flesta av de 30-talet som jobbar i produktionen på Abdon Food är medlemmar. Somliga känner sig åsidosatta av facket, därför finns ett stort behov av information från förbundet, framhåller Johan.
– Jag behöver hjälp från förbundet. Det behövs information om fackligt arbete, inte bara om pensioner och försäkringar.

Johan föredrar att fokusera på arbetsmiljön. Det behövs även andra som hjälper till för att det ska kunna bildas en klubb så småningom. Han vill inte stå ensam med både klubb och arbetsmiljöfrågor. Som det är nu måste han förklara för arbetskamraterna att arbetsgivaren oftast är tacksam för att få påpekanden om brister i arbetsmiljön. Att inte åtgärda allvarliga brister kan vara lagbrott.
Cheferna har blivit mer lyhörda för påpekanden sedan de gått utbildningar, tycker han. Rapporteringssystemet, som nu är på plats, gör att alla kan se vilka brister som blivit åtgärdade och vilka som återstår att göra något åt.
– Företaget vill jobba med arbetsmiljön och det har blivit roligare för mig att göra det. Fler och fler upptäcker hur viktigt det är. Men företaget har ingen att jobba med, det är bara jag. Kan ni inte vara fler, frågar de mig.
När företaget ska bygga om blir Johan kallad till möte. De granskar ritningarna tillsammans.
– Företaget vill och vet att de måste göra rätt. Lagar ska följas, annars blir det tråkiga viten.

När man träffar Johan kommer samtalet förr eller senare in på Findus-tiden i Bjuv. Där var han huvudskyddsombud och hade jobbat på företaget i 17 år.
– Nedläggningen kom som en chock. Vi genererade pengar och hade en vd som sa att de aldrig hade lagt ner en fabrik. Det har jag lärt mig nu att det är då man ska bli orolig. Exakt sex månader efter ägarbytet kom beskedet att de skulle lägga ner oss.
Johan berättar att ledningen hade byggt upp ett podium och satt upp flashiga mikrofoner för att ge beskedet en torsdag. Vd:n hade livvakter med sig när han läste upp budskapet på engelska inför de anställda, kollektivare och tjänstemän, som var på plats. Inte ens Johans närmaste chefer visste något. Därefter läste den svenske vd:n upp meddelandet på svenska. Det var knäpptyst i lokalen tills en person buade.
– Det vi jobbade med sedan var att företaget inte gjort någon riskanalys på detta. Att släppa en sån här bomb till 304 kollektivare inför helgen, plus tjänstemännen. Det fanns folk som hade problem med spriten, till exempel.
Klubben skrev ner 70 sidor med de risker som beskedet om nedläggning innebar. Johan själv kände inget speciellt i kroppen, men en vecka efter beskedet kollapsade han i matsalen och fördes till sjukhus.
– Fick sitta där hela dagen. Jag hade brutit ihop, det var väl en panikångestattack. Sedan var jag hemma en vecka. Det blev som ett konkret bevis på vad som kan hända efter ett sådant besked.

Vi går tillbaka till att samtala om det nya jobbet på Abdon Food. I Helsingborg består företaget dels av en kvarn och dels av en fabrik där flingor till müsli och cornflakes görs. Där tillsätts även andra ingredienser för att få fram färdig müsli. En fabrik för produktion av glutenfritt – knäckebröd, kakor och mjölmixar – finns också på området. Den sistnämnda låg på Öland tidigare.
Nu har det börjat bli struktur på arbetsmiljöarbetet, tycker han. Dialogen med cheferna är ständigt igång. Det finns chefer som både vill och kan jobba med arbetsmiljön.
– I början kändes det inte riktigt seriöst, men nu har vi en handlingsplan. Vi har möten och uppföljningar. Jag vill ge mig själv beröm för att ha varit med om att dra igång det. Men jag behöver ha hjälp från förbundet med att få med mig medlemmarna också.

Miljön är dammig och det är svårt att komma ifrån helt, men de andningsskydd som används nu är bättre än de gamla. Sådant som görs som det alltid har gjorts men inte är optimalt för säkerhet och miljö får ifrågasättas. Och förbättringarna får lov att kosta.
Johan bestämde sig tidigt för att ta upp bristerna i arbetsmiljön stegvis. Anmärkning, dokumentation, åtgärdsplan och uppföljning. Ett litet steg i taget, annars var risken stor att det skulle bli för mycket på en gång.
– På så vis skulle jag bygga respekt och bli trovärdig. Jag började med att ta det mest allvarliga. En sak. Nästa gång tog jag kanske två mindre saker. Ju mindre problemen börjar bli desto närmare har man kommit en bra miljö.
Nu gäller säkerheten framför allt. På senare tid har Johan fått mer och mer att göra med miljöfrågorna och trivs med det. Förbättringarna är viktiga för såväl medlemmarna som för företaget.
Förståelsen för det börjar bli förankrad bland medlemmarna, bedömer han. Erfarenheterna som huvudskyddsombud på Findus har varit till stor nytta. Kunskaperna och rutinen grundlades där.

Han lägger ut skyddsronderna så att alla ute på avdelningarna kan se vad som åtgärdats och vad som återstår att göra. Det som inte är åtgärdat sedan förra skyddsronden står kvar i rött och det som rättats till i grönt. Då blir det naturligt att fråga varför det inte hänt något med det som står i rött.
– Jag vill att alla ska se vad som görs. Ingen kan komma och gnälla om att inget händer.
En hel del har gjorts sedan Johan satte igång som skyddsombud. Annat återstår att göra, allt kan inte ske på en gång.